Magdalenas kamp mot leukemi - Magdalenina borba protiv leukemije

ETT ÅR UTAN SARA

14 december för ett år sedan avled Sara på sjukhuset i Lund. Hon hade leukemi AML och kämpade mycket hela tiden men tyvärr fick hon återfall efter fjärde behandling och allt gick så snabbt. Vi träffades sista gången i början av december när Magdalena fick sin femte behandling i Lund. Sara blev alltid glad när hon träffade Barbara, dom var kompisar. Så fort kommer vi till Lund letade Barbara Saras namn på dörren och vill leka med henne hela tiden.

Om jag bara viste att detta gången var sista gången att man se henne, om jag kunde pussa henne bara en gång till och kunde sa till henne hur mycket betyder hon för mig, om vi kunde bussa lite extra denna dag. Jag saknar henne så mycket att det gör ont i hela kroppen när jag tänker på det att hon är död, att hon fick inte leva livet pga. cancer, att hennes lilla kropp orkade inte mer, att hon kämpade så mycket och hade ont. Jag ska aldrig glömma när hennes mamma Annika skrev sms åt mig två dagar innan hon avled att Sara är jätte dåligt och läkarna ger inte så mycket hopp, att leukemi celler har tagit hela kroppen. Jag tänkte att det är bara för tillfället och Sara ska bli bra igen, men tyvärr hade jag fel.

Sara var en söt och glad tjej. Jag ska glömma aldrig hennes leende när jag bussade med henne i köket. Hon tyckte så mycket när man gömde sig och sedan visar sig åt henne. Jag gjorde det alltid när hon var i köket och åt mat. Hon har underbara föräldrar som kämpade tillsammans med henne. Hennes pappa Erik har sagt så många gånger att vi ska åka tillsammans med våra flickor till deras sommarstuga så fort dom mår bra. Han blev alltid positivt och sa att dom klarar allt och dom bli friska. Vi har känt varandra bara några månader men dom betyder mycket för oss, jag brukar sa att dom är vår nya familj som vi hittade i Lund.

Några dagar innan Sara avled var Barbara och jag i affären och Barbara bestämde att vi måste köpa jul kort för Sara och skriva till henne. Barbara har ritat för Sara och har skrivit deras namn på papper. Vi hittade en bild som jag har tagit i Lund innan vi åkte första gången hem därifrån och skickade den också med jul kort till Sara.

14 december på eftermiddag ringde Annika och berättade att Sara har avlidit på morgonen. Jag blev kalt i hela kroppen och först tänkte jag att jag hörde fel. Efter några sekunder började vi gråta. Jag blev så ledsen, så arg, så besviken på Gud att han har tagit henne så tidigt. Varför Sara, varför, var det frågan som jag aldrig får svar på .
Jag viste inte hur ska jag berätta för Barbara att hennes lilla kompis är död. Hur ska hon reagera eftersom hon tyckte mycket om Sara och pratade hela tiden om henne.
Det var så jobbigt att acceptera allt som hände, men livet är sånt. Man vet inte hur mycket kan man gå igenom innan man hamnar i såna jobbiga situationer.

Lilla ängel Sara du vet att du lever i mina tankar varje dag och där ska du leva alltid. Jag hoppas att du har det bra uppe i himmelen och att du leker med andra änglar som du lekte med oss när vi var tillsammans. Vi saknar dig mycket och tänker på dig varje dag.

Vi träffas igen lilla vän det vet du.

GODINA DANA BEZ SARE

14 decembra prosle godine umrla je mala Sara. Sara je bolovala od leukemije tip AML. Borila se protiv te opake bolesti nekoliko mjeseci ali nazalost poslije cetvrte kemoterapije bolest se naglo vratila i Sara to ovaj put nije mogla pobjediti. Zadnji puts mo se vidjeli pocetkom decembra kada je Magdalena primila petu kemoterapiju u Lundu. Sara je uvijek bila jako vesela kad bi vidjela Barbaru a Barbara bi cim bi stigli na odjel trazila Sarino ime na vratima i odma bih se ostala igrati s njom. Njih dvije su bile veliki prijatelji i strasno su se voljele. Ja mislim da je Barbara svoju ljubav koju tad nije mogla pokazati Magdaleni prenjela na malu Saru posto je ona bila veca od Magi i puno toga razumila.

Da sam samo znala da je to posljednji put da ju vidim zivu, da sam ju bar mogla jos jednom njezno poljubiti, da sam joj bar stigla reci koliko mi znaci, da smo se bar mogle jos jednom zajedno igrati u kuhinji?
Pretesko mi je sto je vise nema i jos uvijek se nemogu pomiriti s tim. Sjedim se kad pomislim da je umrla, da je za svek riva ta prokleta bolest, da se toliko patila a na kraju izgubila bitku, da njeno malo tijelo vise nije imalo snage boriti se a toliko je toga prosla.

NIkad necu zaboraviti poruku koju mi je njena mama Annika poslala dva dana prije nego je Sara umrla a pisala mi je kako je Sara jako lose, kako joj je tjelo preuzela leukemija i da ljecnici vise nemaju nade za nju. Pomislila sam da je to samo privremeno i da ce se Sara izvuci iz toga svega i ponovo biti dobro, nazalost nisam bila u pravu.

Sara je bila jedna preljepa i vesela curica kojoj je sudbina poslala tu okrutnu bolest. Uvijek se volila igrati i sakrivati. Kad god bi ona bila u kuhinji ja bi se sakrila u hodniku a onda bi joj se pokazala. Bila je uvijek tako sretna i smijala se. Sara ima predivne roditelje koji su se toliko napatili zajedno s njom ali nikad nisu gubili nadu da ce sve ipak biti dobro. Sarin tata Erik je stalno pricao o tome kako moramo skupa s nasim curama otici do njihove vikendice blizu mora cim one budu malo bolje. Bio je uvijek toliko pozitivan, pa cak i kad one nisu bile dobro, toliko se nadao da ce sve biti dobro kao i Sarina mama Annika.
Sarine roditelje poznavali smo samo nekoliko mjeseci ali su nam vec tad puno znacili a sad ja imam obicaj reci da su oni nasa obitelj koju smo pronasli u volnici u Lundu.

Nekoliko dana prije nego je Sara umrla Barbara i ja smo bile u trgovini i Barbara je odlucila da moramo Sari poslati cestitku za Bozic. Barbara je nacrtala jedan prekrasan crtez na kojem je napisala Sarino i svoje ime a ja sam pronasla sliku na kojoj sus vi skupa u Lundu. Sve to smo poslali Sari ali ona to nazalost nikad nije vidjela posto je umrla na isti dan kad je pismo stiglo na njihovu adresu.

14 decembra poslijepodne nazvala me Sarina mama i rekla da je Sara umrla ujutro. Sledila sam se i prvo sam mislila da nisam dobro cula a nakon nekoliko sekundi pocele smo obadvije plakati i tugi nije bilo utjehe. Bila sam tako tuzna, ljuta, razocarana u Boga sto ju je tako rano pozvao k sebi. Stalno sam se pitala zasto, zasto Sara ali nazalost na to pitanje nikad necu dobiti odgovor?.

Nisam znala kako cu to reci Barbari, kako joj reci da je njena mala prijateljica umrla, da ju vise nikada nece vidjeti. Bojala sam se kako ce Barbara to sve podnesti jel je Saru toliko voljela a u isto vrijeme bila je svijesna da je i njena seka bolesna kao i Sara i sad bi se mogla jos vise bojati da ce i seka umrijeti.
Bilo je toliko tesko to sve prihvatiti i suociti se s tolikom boli. Covijek nije niti svijestan koliko moze podnjeti dok nedozivi tako nesto.

Mali andjele Sara ti zivis u mojim mislima svaki dan i tamo ces zivjeti vijecno. Nadan se da ti je lijepo gore u raju i da se igras s drugim malim andelima kao sto si se nekad igrala sa svima nama. Neopisivo nam nedostajes i mislimo na tebe svaki dan.

Kad za to dode vrijeme sresti cemo se oped i ti to znas.

Volimo te Sara