Sretan ti rodendan sunce nase malo. Da nam budes ziva i zdrava i da docekas jos bezbroj rodendana ali vise nikad u bolnici kao ovaj prvi!!! Vole te tvoji mama, tata i seka!!!!
2007-02-24 Gratis på ...
Vrijeme rodendana nasih curica
Barbara je od Magdaleninog rodenja planirala kako ce njih dvije uvijek slaviti skupa rodendan posto su rodene isti mjesec, Barbara 21.02. a Magi 24.02..
Nazalost Magi je u ponedjeljak morala ostati u bolnici posto je dobila jako visoku temperaturu. Oped strah , strepnja i iscekivanje kakvi ce biti rezultati nalaza krvi i sta se sad desava u njenom malom tjelu. Boze kako je tesko vratiti se ponovo u bolnicu sad kad smo poceli malo normalnije zivjeti, sad kad smo svaku noc svi skupa, kad je Magi pocela jesti sama i nema vise torbe s hranom za sondu, sad kad vise nema ljekova kod kuce.
Dani kad smo posljednji put bili u bolnici za mene su bili tako davno, mada i nije tako. Nemogu niti opisati kako mi je bilo kad smo ih ja i Barbara ostavile ispred ulaza u bolnicu i krenule same kuci. Barbara je odma pocela plakati i ispitivala je koliko dugo seka nece spavati kod kuce, sto joj ja naravno nisam mogla odgovoriti. Kako me gusi to sto se pred njom moram praviti jaka a najradje bi vristala od bola i muke kad pogledam prazno sjediste gdje Magi obicno sjedi u svojoj stolici.
Stan je ponovo tako prazan a torbe za bolnicu ponovo cekaju da se pakuju. Boze kako sam umorna od ovakvog zivota, kako bi volila da moja mala curica nije bolesna, da je kao i sva druga zdrava djeca njenog uzrasta, da ih gledam kako se igraju i smiju skupa kao ovih zadnjih par dana, da mozemo bar malo misliti na buducnost i planirati zivot.
Barbara je zaspala tuzna, pitala me oce seka doci do njenog rodendana, a meni se samo stislo u prsima jel ponovo neznam sta da joj kazem.
Kao i uvjek do sad kad je Magi u bolnici a ja kod kuce nemam mira ni sna pa spremam po stanu, perem ves poslije pola noci, pakujem stvari za sutra. Legla sam oko pola cetiri ujutro.
Barbara je kasljala cjelu noc, plakala, a ujutro joj je isla i krv iz nosa. Boze pa dokad, znam da je ovo obicna prehlada ali meni je dosta bolesti i ljekova, tako bi volila da nista nevidim u nasoj blizini, da bar malo zivimo bez svih tih bocica i toplomjera za temperaturu.
Barbarin rodendan je prosao ljepo ali se ipak osjetila tuga sto nije kao sto je nekad bilo i kako je ona to naucila. Ujutro se probudila i naravno oped krv iz nosa, kasalj i bolovi. Svejedno je bila raspolozena i odmah je krenula traziti poklone za koje me molila da ih sakrijem po stanu kako bi ih ona mogla traziti. Njoj nije toliko bitno sta ce dobiti samo nek je vise poklona i nek se ima sta otpakivati.
Kad je sve nasla otvorila ih je i bila jako sretna, ali ipak ne onako kako je to bila prije. Nekad nemogu vjerovati da joj je samo 6 godina i da jedno djete moze tako pokazati svoje osjecaje i tugu za sekom i ako se trudimo da joj olaksamo svu ovu situaciju. Ni sama neznam koliko me puta pitala kad ce vidjet seku i hoce li seka doci danas kuci. Pretesko mi je sto se sve tako mora mjenjat u zivotu, znam koliko joj je vazan taj dan, s koliko radosti ga je uvijek cekala i planirala a sad vise nista nije kao prije.
Da bi ju malo oraspolozila otisle smo na rucak u McDonalds, njeno omiljeno mjesto. Ni ovdje nije bilo onog iskrenog veselja i samo pitanja o seki. Pitala sam ju ocemo otici kupiti tortu ali ona je par dana prije a tako i danas rekla da nece jel cemo u subotu imati slavlje s njenim prijateljicama i prijateljima i kaze to mi je dosta. Poslije smo malo otisle do trgovine igracaka ali ni tu nije bilo nekog velikog veselja kao prije.
Napokon oko pola pet dosli smo kod seke u bolnicu. E sad se vidio onaj osmjeh na licu koji sam navikla gledati za njen rodendan. Bile su tako vesele a ja tako tuzna sto smo za rodendan u bolnici sto nikome nebi pozelila. Najgore je to sto Magi nesmije izlaziti iz svoje sobe pa se covjek osjeca kao u zatvoru ponekad.
Magi je dobro , dobila je bakteriju u crijevima pa mora deset dana primati ljekove za to i biti u bolnici. Ni sama neznam koliko sam se puta pitala zasto se sve moralo desiti ovaj tjedan, zasto nam u zadnje vrijeme stalno nesta staje na put sreci?
Danas smo ja i Barbara sredivala sve za sutra. Baloni, slatkisi, ukrasi koje djeca vole i sve sto treba za djeciji rodendan. Kako mi je samo danas tesko, kako mi je danas samo prazno u stanu, kako mi se danas misli vracaju na dan kad sam rodila moju Magdalenu. Evo sutra joj je prvi rodendan, najljepsi na svijetu, najinteresantniji, dan koji je trebala docekati u svom krevetu, sa svojom sekom kojoj toliko nedostaje a ne u bolnici kako ce ga docekati.
Nemogu opisati sve osjecaje koji se danas ispreplicu. Moja mala curica koja je prije godinu dana tako brzo i hrabro dosla na svijet, placuci na sav glas prosla je toliko muke i problema tokom svoje prve godine da mi suze samo teku dok o svemu razmisljam i pisem sad.
Ni sama neznam koliko se puta na dan pitam "ZASTO", do kad ovako i kako ce sve proci. Dala bi sve na ovom svijetu samo da joj se ovo sve nije dogodilo, da nije morala toliko patiti i boriti se za zivot kad je trebala biti bezbrizna i sigurna u mom narucju i kod svoje kuce. Toliko se bojim za nju i njenu buducnost, koliko ce rodendana proslaviti i kako, gdje i s kim. Moj mali borac za zivot.
Da mi je netko rekao koliko cu biti sretna i zahvalna sto moze sutra doci kuci na par sati nebi nikad vjerovala. Toliko ih zelim uslikati skupa sa njihovim tortama i u njihovom stanu da neznam kako bi izdrzala kad bi bilo drugacije. Znam da ce sve biti uzurbano i da cu stalno gledati na sat koliko jos moze ostati kod kuce ali bez obzira na sve znam da ce Magi biti presretna kad vidi svu djecu koja ce sutra doci i poklone koji ju cekaju kod kuce a koje iako je tako mala obozava otvarati. Zelim se sto vise njima posvetiti i ispuniti Barbrari zelju da slave skupa ona i njena mala seka.
Evo jos malo je ponoc, ona tako mirno i bezbrizno spava a ja nemogu a da neplacem kad ju gledam od tuge i srece u isto vrijeme. Tuzna sam zbog svega sto prozivljava a presretna sto je ziva nakon svega i uz mene sad......
2007-02-23 Rodendani ...
Sretan ti rodendan draga nasa Barbara. Zelimo ti puno zdravlja, ljubavi i srece, te da ti se ostvare svi tvoji snovi u zivotu!!! Ti si nasa najveca podrska i snaga u ovim teskim trenutcima koje prozivljavamo sunce nase drago!! Vole te tvoji mama, tata i seka.....
2007-02-21 Barbara 6 ...
Sjukhus igen !!!
Magdalena ville inte äta som vanligt imorse och var ledsen hela förmiddan. Sedan har hon ätit lunch och var lite piggare men inte som hon brukar. Klockan tre på dagen fick hon feber 38,4 och fick Alvedon. Jag ringde direkt till sjukhuset och dom bestämde att vi kommer med Magdalena ditt att tar vanliga prov för säkerhets skull. Robert och Magdalena åkte ditt och jag stannade hemma med Barbara som är förkyld och få inte gå till sjukhuset.
När dom åkte och vi stannade hemma var det så jobbigt och tänkarna bara kommer utan att man vill det. Oh vad jag är räd att hon bli dåligt igen, att hon måste stanna där, att man måste packa grejer och flyta in till sjukhuset igen. Det första som jag tänker nu på er leukemi fast jag vill inte det. Man vänjer sig så fort på ”normalt” liv och vill ha det hela tiden som innan att kan glömma leukemi för alltid.
Robert berättade att lekareundersökning gick bra och dom hittade inget konstigt men nu väntar dom på blodprovsvar som är viktigast.
Oj vad blev jag räd igen när det tar så long tid, jag började tänka vad ska jag göra att slipa tänka på allt som kan det bli med min lilla flicka. Barbara frågade några gånger när dom kommer och blev jätte ledsen när jag kunde inte ge henne svar på det.
Halv tio på kvällen har dom äntligen kommit hem men Magdalena var tröt och skrattade inte åt oss som hon brukar göra. Lite senare har hon ätit sin gröt och druckit vatten men hon var så tröt att hon nästan somnade. Klockan tio hade hon feber 38,1 och jag gav henne Alvedon igen.
Hon blev jätte tröt och somnade i min famn. Sedan feber började stiga upp och hon blev varmare och varmare. Sist när jag har tagit temp på henne var det lite efter elva och då hade hon 39,9.
Robert ringde direkt till sjukhuset och dom bestämde att vi kommer med henne ditt och att hon ska stanna där under natten.
Det gjorde så ont när jag lämnade dom utanför sjukhuset och fick åka hem utan att ha henne i bilen. Barbara var så ledsen och frågade hela tiden när ska dom komma.
Nu är det så tomt hemma igen, nu är det så jobbigt att se inte henne i sängen när hon sover, att veta inte vad ska det bli imorgon och hur lång tid ska vi inte bli tillsammans.
Jag bara hoppas att det är vanligt förkylning som gör att hon fick feber och min lilla flicka kommer hem så fört så mojligt ………
Magdalena je veceras ostala u bolnici zbog visoke temperature.
Opsirnije o svemu kad uhvatim vremena pisati………….
2007-02-19
Magdalena var idag på vanlig kontroll här i Växjö och alt var bra med henne. Det bästa som hände idag är att dom har tagit ut sonden och Magdalena sliper ha den i lilla näsan. Hon ätter mycket bättre nu och ikväll gapade hon hela tiden som hon brukar när hon vill äta eller dricka. Det var så roligt att hon ville smaka allt som vi äter och väntade vad blir nästa på bordet.
Gode God vad fin känsla att se henne pigg och glad nu efter allt som hon gick genom sista sex månader. Jag kan inte tro att vi har kommit så långt och att vi är hemma tillsammans varje dag. Att man kan planera lite vanligt istället att packa väskor för sjukhuset hela tiden.
Det är stor glädje i vårt hus, fast vi fattar inte riktig detta nu, jag i alla fall. Visa stunder tänker jag att jag drömde allt detta som vi gick genom sista sex månader och sedan menar jag att detta nu är en dröm. Hon är så aktivt och varje dag händer något nytt med henne.
Jag är så räd att sjukdomen kommer tillbacka och tar denna glädje ifrån oss igen. Jag tror att man kan aldrig slappna av som man kunde innan.
Oj vad saknar jag lilla Sara nu! Jag drömde henne föra natt, drömde att vi träffades och dom var friska båda två, vi skrattade och lekte med våra flickor. Jag tänker så många gånger hur planerade vi med Annika och Erik att vi ska ha det när våra flickor bli bättre och vi få gå hem från sjukhuset. Oh vad blev jag ledsen när jag vaknades och uppfattade att allt var bara dröm, dröm som jag önskar med hela mitt hjärta att det är verklighet.
Lilla Sara jag tänker på dig, saknar dig så mycket, men jag vet att du är glad i himmelen och skrattar som du skrattade åt mig när vi träffades sista gången…..
Magdalena je danas bila na kontroli ovdje u nasoj bolnici i sve je uredu s nalazima. Najbolje sto se danas dogodilo je to da su Magdaleni napokon izvadili sondu i da vise nema cjevcice u nosu koja neprestano podsjeca na bolest s kojom se morala suociti. U zadnja dva dana jako ljepo jede sama ali flasicu i dalje nece ni da vidi ako voda nije u njoj pa ju ni neprisiljavamo na nju. Veceras je bila tako smijesna, zjevala je cijelo vrijeme sto sad radi kad je gladna ili zedna. Sve sto se jelo morala je i ona probati i samo je pratila sta ce tko staviti na stol da nesta nepropusti. Boze kako je ljepo vidjeti ju sretnu, bez sonde u nosu. Gledati ju kako slatko jede i veseli se sto smo svi skupa a i mi s njom znajuci sta je sve prosla u zadnjih sest mjeseci i koliko je lose bila. Barbaru je dovoljno samo da vidi, odmah se smije i sva se ukoci od dragosti. Barbara ju toliko voli i mazi da joj puno puta moram reci da ju pusti na miru, da ju nestisce toliko kad ju ljubi jel se Magi ponekad rasplace od tolike ljubavi… Toliko toga se uci iz dana u dan, toliko veselja unosi u nas dom, zajedno s nasom Barbarom.
Kako se covjek brzo navikne da joj je sad bolje, da se neizmjenjujemo tko ce kad spavati u bolnici a tko kod kuce, da nema onih pakovanja stvari za bolnicu iz dana u dan, nervoze, straha kakva ce biti kad ju ugledam kad udem u bolnicku sobu, plakanja iz dana u dan i svega ruznoga sto smo svi skupa propatili u zadnjih sest mjeseci….
Puno puta me uhvati strah da ce me netko probuditi iz sna i da cu ju oped morati gledati tuznu, bolesnu, a oped cesto pomislim kad ju sad gledam da je sve sto nam se izdesavalo u posljednjih sest mjeseci bio samo ruzan san koji nikad vise necu morati sanjati…..
Neopisivo sam sretna ali me stalno proganja osjecaj tuge sto nema vise meni tako dragih osoba medu nama, koje su se do jucer borile isto kao i nasa Magi. Jedna od njih koja mi strasno fali je mala Sara koja mi je toliko prirasla srcu. Nocas sam sanjala da smo se sreli s njima i da su ona i Magi ozdravile, da se svi skupa smijemo i veselimo, igramo s nasim curicama. Koliko mi samo puta prode kroz glavu kako smo planirali s Annikom i Erikom sta cemo sve radit i gdje se sastajat cim one budu pustene iz bolnice. Uvijek me isto boli kad se produdim i shvatim da je sve samo san, da male Sare vise nema.
Draga Sara nisi vise s nama ali znam da si sretna u raju s malim andelima i da se smjeskas kao sto si se smjeskala zadnji put kad sam te srela….
2007-02-14
Idag fick vi svar på alla prover som Magdalena gjorde föra veckan i Lund. Alla var bra och hon är fri från leukemiceller nu. Jag hoppas att hon bli frisk och vi får samma svar på alla kontroller i framtiden! Hon kunde inte få bättre present några dagar innan sin födelsedag. Nu kan vi slappna av för detta gången och försöka leva best som vi kan med våra flickor. Det är så svårt att beskriva hur känner jag mig idag. Det är så jobbigt att man inte vågar visa när man är jätte glad eftersom det finns tankar hela tiden att sjukdomen kan komma tillbacka. Så fort jag känner att jag är räd då börjar jag tänka att man inte kan leva så hela tiden och måste slappna av någon gång. Det är så stor glädje att hon har kommit så långt och klarade alla jobbiga stunder som hon hade i sista sex månader. Jag är så glad när jag såg att hon skrattar igen, lär sig mycket varje dag och börjar prata med oss som att vi förstår allt som hon säger.
Jag tänker så mycket på lilla Sara, Blerta och Nancy som avled föra året och klarade inte komma så långt som min lilla flicka. Det är stor saknad hela tiden och jag är så ledsen att dom är inte med oss nu när vi är på rät väg att vinna leukemi och Magdalena mår bra. Jag vet att dom tittar på oss från himmelen och är glada för Magdalenas skull. Dom ska alltid leva i mina tankar.
Idag fick Magdalena sin första födelsedag present och Barbara sjätte från mormor, morfar, morbror och min svägerska från Kroatien. Dom var så glada när dom öppnade den stora kuvert som vi hämtade på posten idag. Det kommer några bilder som säger allt!!! Det är roligast för Barbara att man kan få sina presenter från Kroatien via posten och varje gång måste man förklara hur kommer det till Sverige.
Jag längtade så mycket att Magdalena bli bättre innan hon fyller år och jag var så rädd att hon ska liga på sjukhuset och må doligt eller att vi inte ska ha henne med oss detta dan. Barbara drömmer hela tiden att hon och Magdalena har kalas tillsammans eftersom dom fyller år samma månad och jag verkligen hoppas att allt gå bra nu och denna dröm bli verklighet.
Danas smo napokon dobili odgovore na sve pretrage koje je Magdalena imala prosli tjedan u Lundu. Hvala dragom Bogu svi nalazi su u redu i nasa curica nema stanica leukemije u svome malom tjelu. Ja jos uvijek nevjerujem da je sve istina i da smo dosli tako daleko. Neznam kako bi opisala kako se danas osjecam. Najradje bi skakala i vristala od srece, a u isto vrijeme potiskivam tu radost samo da se nebi nesta promjenilo pa da moja mala curica ponovo pati. U isto vrijeme dok me muce ti osjecaji krivim samu sebe sto se nemogu u potpunosti opustiti i govorim sama sebi da nemogu ni tako stalno, ali bezuspjesno, bojim se povratka bolesti i neznam kako da prestanem toliko razmisljati o tome.
Toliko sam puta razmisljala sta cu ako moja Magi neizdrzi sve muke i patnje koje su je snasle u zadnjih sest mjeseci, dali ce se oporaviti, dali ce docekati svoj prvi rodendan uz nas i jos mnogo pitanja i misli koje mi nocima nisu davale mira. Vrijeme je prolazilo i nas mali borac za zivot je pretrpio i izdrzao toliko toga samo da ostanemo svi skupa i budemo sretni.
Toliko cesto mislim na curice Saru, Blertu i Nency koje nazalost nisu vise s nama jel ih je pobjedila ta prokleta bolest. Tako bi volila da mozemo s njima djeliti ovu radost koju danas osjecamo, da se vrate oni dani kad se svi skupa borimo za bolje sutra i pobjedujemo sve prepreke koje se nadu ispred nas. Nazalost to su zelje koje se nikad nece ostvariti jel njih vise nema. Ja samo znam da cu ih uvjek nositi u svojim mislima i da ce tamo zivjeti za uvijek.
Uskoro Magdalena slavi svoj prvi a Barbara sesti rodendan, kod kuce, njih dvije skupa kako smo od Magdaleninog rodenja zamisljali i planirali. Kako sam se samo bojala da se taj san nikada nece ostvariti, da nece biti s nama taj dan ali na svu srecu sve je do sad dobro proslo a nadam se da ce tako i dalje biti i nasa mala Magi vec prima svoje prve poklone za prvi rodendan.
Danas je stigao paketic od bake, dide, uje i ujine iz Hrvatske za Magdalenu i Barbaru. Bile su presretne kad su ga otvarale. Magdalena se borila da sto vise stvari stavi na svoju stranu jel joj je sve bilo novo i interesantno. Najsmjesnije mi je bilo kad smo joj otvorili lizalo sto je dobila a ona ga odmah stavila u usta i drzala neko vrijeme kao da se bojala da ce joj ga netko uzeti. Neprestano je pratila sta Barbara radi i kako se ponasa pa bi ona za njom sve ponavljala i radila kao i seka.
Barbara se uvijek jako obraduje kad dobije poklon iz Hrvatske postom jel je to za nju nesto jako interesantno da joj postar donese poklon cak iz Hrvatske. Svaki put joj moram objasnjavati kako taj paket i koliko putuje do nas.
Kako sam sretna dok ih gledam tako nasmijane, skupa, kako se raduju svojim prvim zajednickim poklonima za rodendan. Iskreno se nadam da smo najgore trenutke u zivotu upravo prezivjeli i ostavili iza sebe i da cemo od sad pamtiti samo one lijepe i sretne kao sto su ovi danas.
2007-02-12
Äntligen har vi hunnit ta en promenad med våra flickor. Magdalena var nyfiken och tittade på allt runt omkring eftersom det är inte så ofta att hon kan gå ut.
Idag har jag ringt till Lund att få svar på prover som var inte klara innan vi gick hem i tisdags. Tyvärr läkare hade inte tid att prata med mig och jag ska ringa ditt på måndag igen.
Jag hoppas att allt är bra med prover men ändå kan inte slappna av tills jag får svar från dom.
Från tisdags började vi lära Magdalena att hon dricker och ätter själv men det är inte så lät eftersom hon glömde allt detta. Hon vill inte alls dricka välling från flaskan och skriker när hon såg flaskan med samma. Hon vill inte häller äta barnportion som man ska äta i hennes ålder, men vill smaka mat som vi äter. Enda mat som hon vill äta alltid är soppa och det äter hon utan problem.
Magdalena
Magdalena och Barbara
Nakon duzeg vremena napokon smo uspjeli prosetati s nasim curicama. Magdalena je sve zacudeno gledala jel nije bas imala puno prilika za setnje pa joj je sve novo a pogotovo kad je sve prekriveno snijegom. Od utorka navecer pokusavamo Magdalenu privikavati da pije iz flasice i jede sama kako bi se mogla osloboditi hranjenja preko sonde i nastaviti normalno jesti ali neide nam bas od ruke.
Cim vidi da u flasici nije voda baca ju na pod i place. Jedino sto hoce jesti to je juha od karfiola, pa joj to kuhamo svaki dan da bar nesta pojede sama.
Danas sam zvala Lund da se raspitam za pezultate kostane srzi i rengena ali nazalost doktor nije imao vremena da se javi pa su rekli da nazovem ponovo u ponedjeljak. U podsvijesti osjecam da je sve uredu ali se nemogu u potpunosti opustiti dok mi to nalazi nepotvrde......
2007-02-09
Det är stor lättnad att prover som var klara till idag var bra och vi fick besked att Magdalena kan sluta med alla medicin från idag. Svar på benmärgsundersökning ska vara färdig i slutet av veckan och när det visar att hon är fri från leukemiceller då ska jag kunna slappna av. Jag är så glad och lycklig att vi har kommit så long men samtidigt är jag jätte räd att nått inte ska bli bra och denna väntan är verst för mig.
Sonden ska sitta kvar lite till eftersom hon måste lära sig äta själv och det kan ta lite tid i början. Jag hoppas att hon lär sig snabbt dricka och äta igen. Jag längtar så mycket vårt liv innan Magdalena blev sjuk och hoppas verkligen att snart få vi leva normalt med våra barn som alla andra.
STOR TACK till alla på avdelningen 64 i Lund och barnavdelning 11 här i Växjö som har varit med och hjälpt oss från början att vi kunde komma så långt som vi är nu. Utan er Magdalena skulle inte leva idag och vi skulle inte klara våra jobbiga stunder om vi inte hade eran hjälp och hand att hålla i när vi kände oss dåligt och tänkte att vi kan inte klara allt detta som livet har planerat för oss. Tack till alla från Barbaras dagis.
Stor tack till alla riktiga vänner som vi har och familj som hjälpte oss när vi hade jobbigt att ta hand om Barbara, att dom hade tid att besöka och lyssna på oss och visade att vi är inte själva…
Utan er skulle vi inte klara allt detta !!!! TACK
Idag är det sex månader att vi kämpar mot det sjukdom som vår flicka fick i augusti föra året.
Magdalena je danas imala pregled kod okuliste u 08:15 i sve je bilo u redu. Kasnije je isla na rengen pluca i ruke. Kad smo tu bili gotovi isli smo na razgovor s doktoricom koja ju je ujedno i pregledala.
Nalazi koji su do tad bili gotovi bili su uredu i Magdalenino zdravlje je u poboljsanju. Nalaz kostane srzi bi trebao u potpunosti biti gotov krajem tjedna pa bi s tim i mi bili sto posto sigurni da trenutno nema stanica leukemije u njenom malom tjelu te da se napokon malo opustimo i pocnemo zivjeti normalnijim tempom a ne kao u ovih sest mjeseci otkako se nasa mala curica razbolila.
Doktorica nam je ujedno rekla da od danas vise nemoramo davati Magdaleni ljekove kod kuce te da ju pokusavamo odviknuti od hrane preko sonde jel je sad vrijeme da se pocme vracati normalnom nacinu prehrane. Sondu ce imati jos neko vrijeme dok se nenauci piti iz flasice i jesti dovoljnu kolicinu hrane koja je potrebna u jednom danu za njeno tjelo. Poslije razgovora s doktoricom otisli smo rucati i spakovati stvari jel danas idemo kuci nakon sto Magi obavi zadnji pregled za ovaj put a to je pregled srca EKG koji ima u 15:00h.
Nemogu ni opisati koliko sam sretna sto je nasa curica bolje i sto smo dosli toliko daleko za razliku od roditelja koji su izgubili bitku prerano i cije djece vise nema medu nama.
VELIKO HVALA svima na odjelu 64 u Lundu i na djecijem odjelu 11 u Växjö bez cije pomoci nasa Magdalena nebi danas bila s nama i dosla toliko daleko gdje je sad. Hvala Vam za svu ljecnicku pomoc, utjehu i rame za plakanje kad nam je to bilo najpotrebnije i kad smo mislili da nemozemo i nemamo snage izdrzati sve sto je bilo pred nama. Puno hvala svima iz Barbarinog vrtica.
Od srca hvala svim nasim iskrenim prijateljima i rodbini koji su bili uz nas sve ovo vrijeme,tjesili nas i davali nadu u bolje sutra kad bi se mi osjecali lose i na dnu, pomogli nam oko Barbare kad nam je to bilo najpotrebnije. Bez vas nebi mogli izdrzati sve ove teske trenutke koji su nas snasli. OD SRCA VAM HVALA
Iskreno se nadam da ce nam zivot dati tu sansu da zivimo dugo i sretno s nasim curicama i da nam se vise nikad nedesi nesto slicno ovome sto sad prozivljavamo.
2007-02-06
Vi har kommit till Lund igår kväll. Magdalena och Barbara var jätte glada när vi kom till Ronald Mc Donald Hus. Magdalena åkte med gåstol i korridoren och var glad när hon tittade på allt som finns här. Det var så roligt och underbar känsla att vi är tillsammans.
Magdalena började med sin kontroll klockan 8:30 imorse. Först har dom tagit blod prov och jett henne medicin som man får när man kollar funkar njurar bra, som jag har fattat. Tre timar efter man fick denna medicin tar man blod prov från fingret och en time efter första sticket tar man blod prov från fingret igen. Sedan hade hon benmärgsundersökning i narkos och det gick utan några problem. Hon var glad när hon vaknades. Klockan 13:50 hade hon tandläkarekontroll och det var bra. Sedan åkte vi tillsammans till NOVA LUND att ta en promenad med Magdalena eftersom hon aldrig kunde åka någonstans med oss när vi är i Lund pga. behandlingar. Sedan träffades vi med Annika, Saras mamma och fikade tillsammans på Ronald McDonalds.
Magdalena och Barbara somnade i bilen på väg till Ronald Mc Donalds Hus men dom var jätte pigga när vi kom ditt och hade roligt hela tiden.
Vi låg oss lite efter elva på kvällen men flickor skrattade och pratade lite till…
Magdalena med Barbara efter benmärgsundersökningen
Prva kontrola poslije kemoterapija
Sinoc smo stigli u Lund. Magdalena i Barbara su bile jako sretne kad smo dosli u Ronald McDonald hotel. Magdalena se s hodaljkom stalno vozala po hodniku i bila presretna sto ima toliko mjesta i raznih stvari za gledanje. U zadnje vrijeme nije dolazila s nama u hotel posto se nije najbolje osjecala za vrijeme kemoterapija. Nemogu ni opisati kako je ljepo kad smo svi skupa na jednom mjestu i jos bez muka i problema koje smo obicno imali za vrijeme boravka u Lundu. Ja jos nikako da shvatim da je ovo samo kontrola a ne dolazak na kemoterapiju poslije koje moja mala curica uvijek bude lose.
Dosli smo na odjel oko 8:15h. Oko pola 9 su joj vadili krv i dali ljek koji se daje zbog kontrole rada bubrega. Tri sata kasnije se vadi krv iz prsta pa zatim ponovo sat vremena kasnije od prvog vadenja.
Oko devet sati smo bili u sali za uspavljivanje prije vadenja kostane srzi. Magdalenu sam drzala u narucju kao i obicno, a u meni se ponovo javlja onaj osjecaj tuge, pitanje zasto i dokad ovako. Magi je bila jako vesela sve dok nije dosao trenutak uspavljivanja posto sam ju morala spustiti na krevet a ona to nije htjela. Vadenje kostane srzi je proslo uredu kao i samo budenje iz narkoze. Magdalena je odmah pocela s pricom i smijanjem.
Kasnije su joj vadili krv iz prsta oko 12:10h, pa ponovo nakon sat vremena. U 13:50h je isla kod zubara na pregled i sve je bilo uredu.
Kad smo bili gotovi s danasnjim pregledima odlucili smo otici u setnju svi skupa posto za to nismo imali prilike prije jel bi Magdalena obicno bila slaba za vrijeme kemoterapija.
Kasnije smo se sreli s Annikom, Sarinom mamom.
Cure su zaspale na putu do hotela ali su bile jako vesele i raspolozene kad smo stigli u hotel. Cjelu vece su se igrale i pricale. Barbara je stalno nasmijavala Magdalenu pa se ona glasno i od srca smijala cijelo vrijeme. Legli smo malo poslije 23:00h ali cure nisu bile pospane i nastavile su svoju pricu i smijanje.....