Magdalena mår bra och är aktivt hela tiden. Hon brukar vakna klockan sju på morgonen, men imorse vaknades hon innan sex. Nu väntar hon inte att vi stiger upp och följer med henne i andra rum, det gör hon själv. Vi tar henne i vår säng och hoppas att hon somnar lite igen men det gör hon aldrig. Hon klättrar ner från sängen och gå till Barbaras rum direkt. Där börjar hon prata och plocka leksaker. Om ingen av oss visar att vi lyssnar och tittar på henne då börjar hon kasta grejer att vi hör att någon är vaken där. Hon pratar mer och mer och vill förklara något på sitt språk. Varje morgon sitter hon i pyjamas i hallen och vill följa med Barbara på dagis, men sen bli det så att hon skriker och gråter när hon måste stanna hemma. Idag var det inte så i alla fall. Robert och Barbara var på väg ut och hon började vinka åt mig och ville gå ut. Äntligen fick hon följa med, men i pyjamas därför att Barbara kan hinna i tid på sitt dagis. Magdalena blev så glad när hon fick sin jacka och skor på sig. Hon vinkade åt mig och skrattade. Nu i sista tiden vill hon äta själv och då har vi matt överallt. Hon gör några steg själv nu och oftast vill hon att vi håller henne bara för en hand. Det är så roligt varje dag med henne, hela tiden något nytt. Hon och Barbara har så roligt tillsammans och oftast hör man deras skratt från rummet. Barbara vill att Magdalena gör visa saker som hon och då är det jag som kommer och avbryter visa leken eftersom Magdalena vill försöka allt utan att hon blev räd om hon lyckas inte alltid och slår sig ibland. Först lärde hon sig från stora syster att klättra upp på sängen och kasta sig på samma, utan att titta finns det plast på alla sidor. Så fört hör man att dom skrattar hela tiden då vet man vad dom gör inne i rummet. Samma som Barbara tycker Magdalena mycket om musik och börjar dansa direkt. Nu lärde jag henne att lyfta upp händerna och dansa men hon hittade själv något annat. Om hon sitter när musiken börjar då snurrar hon runt på rumpan med händerna uppåt. Jag är så glad när jag se henne så pigg och aktivt hela tiden efter allt hon gåt igenom. Hennes och Barbaras leende är min styrka för dagen som vi har framför oss och allt är under kontroll när dom är friska och glada som dom är nu. Det finns dagar när hon inte är på bra humor och då kommer tankar i huvud direkt mår hon bra inne i kroppen, är det allt som det ska och masa andra frågor som gör mig räd för hennes liv. Varför kan man inte slappna av och leva som man gjorde innan hon drabbades av leukemi??
Barbara
Magdalena je vesela i u pokretu cjelo vrijeme. Obicno se budi oko sedam sati ujutro ali jutros se probudila prije sest. Posto je ona jedina koja se redovno budi rano za razliku od nas cesto ju pokusavamo uspavati tako da ju uzmemo sebi u krevet kad se probudi ali nam to nikad nije islo od ruke niti je ona ponovo zaspala. Sad vise neceka da se netko od nas digne i krene s njom u drugu sobu, ona to sad moze i sama. Polako side s kreveta i odmah ode kod Barbare u sobu gdje pocima pricu i razbaciva igracke po sobi. Ako nitko od nas nepokazuje da ju slusa i gleda ona i za to ima ljeka. Obicno tad uzme nesta u ruke i lupa po vratima, ormarima nebili nas razbudila i digla na noge. Svaki dan sve vise i vise prica i zeli nesta objasniti svojim jezikom. Najvise zove tatu i Barbaru (Ba,ba,ba-tako zove seku), mamu ponekad zovne ali ne precesto. Svako jutro kad vidi da ce Barbara u vrtic uporno ceka u hodniku pred vratima nebili i ona izasla van a kad seka ode bez nje uslijedi plac i ljutnja. Jutros nije bilo tako. Kao i obicno cim je ugledala da se seka obuva sjela je ispred ulaznih vrata i pokazivala na svoju jaknu. Napokon smo odlucili da ide s tatom odvesti seku u vrtic ali u pidami posto nije bilo vremena za presvlacenje. Tu radost kad je obukla jaknu i cipele nemoze se rijecima opisati. Sva sretna i nasmijana mahala ni je dok su silazili niz stepenice.
U zadnje vrijeme odlucna je u tome da zna jesti sama pa imamo hrane po cjelom stanu ako se odluci za malo grickanja u pokretu. Svaki dan napravi nekoliko koraka sama i kad s njom setamo hoce za ju drzimo samo za jednu rukicu a ona sva ponosna koraca naprijed. Magdalena i Barbara se toliko vole i sretne su kad su skupa, i pretezno se iz sobe moze cuti njihovo glasno smijanje i prica na neki njihov jezik. Barbara ju pokusava nauciti neke stvari koje jos i nisu za nju posto je mala, mada ju Magdalena hoce pratiti u svemu bez obzira na posljedice pa je mama ta koja stalno prekida te igre i pokusava neuspjesno objasniti Magdaleni da ce se udariti. Jedna od novonastalih igara je ta da se popnu na krevet i skacu po njemu s tim da se Magi baca gdje stigne negledajuci imali mjesta oko sebe ili bi mogla zavrsiti i na podu.
Isto kao i Barbara Magdalena obozava pjesme i ples, pa sam ju naucila da digne ruke dok plese a nesto je smislila i sama a to je da se vrti u krug ako sjedi i ruke su tad obavezno u zraku.
Nemogu rijecima opisati srecu koju osjecam kad ju vidim tako sretnu i veselu poslije svega sto je prozivjela. Njen i Barbarin osmjeh daju mi snagu za dan koji je pred nama i sve je pod kontrolom kad su one zdrave i nasmijane.
Ima naravno i onih dana kad Magi nije bas previse raspolozena pa me odma obuzme strah dali je sve u redu u njenom malom tjelu, dali se osjeca dobro i jos puno pitanja koja me prate otkako je obolila od leukemije.
Stalno se pitam zasto se nemogu opustiti i razmisljati kao nekad prije dok se nije razbolila???
Naravno kao na mnoga druga pitanja pa tako i na to nepronalazim odgovor.
