Magdalena mår bra i sista tiden. Det är bara tänderna som gör ont i munnen sista tiden. Tio av dom har kommit ut och några är på gång. Hon är så glad och aktivt hela tiden att man inte kan tro att det är samma flicka som kämpade så mycket för sitt liv bara några månader sedan. Hon och Barbara har så roligt tillsammans, dom skrattar, skojar, pratar och bråkar också ibland. Det är så skönt att ha dom hemma bodda två, lyssna på deras skratt varje dag, titta på dom när dom leker, sjunger, sover. Många gånger Magdalena vill göra samma sak som Barbara men ibland när hon lyckas inte då brukar hon bli väldigt arg på stora syster och skriker på henne direkt. Idag när vi var ute och promenerade Magdalena tittade hela tiden vad är Barbara och vad gör hon. Så fört hon kan inte se Barbara börjar hon kalla henne och bli ledsen. Magdalena var så glad när Barbara gungade henne och skojade med samtidigt.
Jag kan inte beskriva allt som jag känner i sista tiden, alla tankar som jag har nu efter den tiden som vi har gått genom sista månader. Jag är lycklig och orolig hela tiden och jag tror att jag ska ha samma känslor hela mitt liv. Det är så konstigt hur man kan bli bekymrad för framtiden hela tiden nu fast man vill inte tänka så.
Det är så fint när man kan planera lite vad ska man göra imorgon och sliper tänka på sjukhuset och sjukdom hela tiden.
Jag bara hoppas att vi har våra jobbiga och mörka stunder bakom oss och framtiden bli utan sona sjukdom och problemen som vi hade sista sju månader.
Magdalena se osjeca dobro u zadnje vrijeme. Trenutno nam zubici prave manje probleme i bolove u ustima pa nejede bas najbolje. Sad ima deset zubica a nekoliko ih je na putu da izrastu. Danas je imala pregled kod zubara i sve je proslo uredu.
Ona je sretna i vesela cjelo vrijeme, a o njenim aktivnostima moglo bi se puno toga reci.
Posto je sad pravo propuzala i neboji se vise sama preci preko pragova na vratima ima je svagdje po stanu i sve joj je na dohvat ruke. Omiljena igra joj je zatvaranje vrata pa se jako nljuti kad ih vise nemoze otvorit a u sobi ostane sama iza njih, bacanje kvacica za ves po kupatilu a zatim ih raznosi po stanu, izbacivanje i degustiranje zemlje iz saksije u hodniku te kidanje listova od cvijeca, a kad se docepa daljinskih upravljaca i kompijutera treba skupit hrabrosti da joj se uzmu isti posto usljedi toliko vikanje, vristanje i plac da puno puta ni nepokusavamo samo da to izbjegnemo sto ona naravno koristi. Obozava se kupati ali zbog vriske i placa koje izvodi kad ju vadimo iz vode moramo ju kupati u pristojno vrijeme da nebi ometali komsije.
Barbara i Magdalena su tako sretne kad su skupa, smiju se, pricaju, igraju se a ponekad bome i svadaju kad mala seka pretjera sa svojom tvrdoglavoscu. Puno puta Magdalena hoce da oponasa Barbaru a cesto joj to neide od ruke pa vice i ljuti se na nju sto je Barbari toliko smjesno da se od srca smije sve dok se i Magdalena neodljuti i pocme se skupa s njom smijati.
Danas kad smo setale vani Magdalena je cjelo vrijeme gledala gdje je Barbara i sta radi, cim ju nebi mogla vidjeti odma bi ju zvala i bila tuzna. Bila je presretna kad ju je Barbara ljuljala i salila se s njom kako to one obicno rade kad su skupa.
Preljep je osjecaj gledati ih tako sretne i nasmijane kako se igraju, pjevaju, maze a najdraze mi je vidjeti ih i poljubiti kad skupa spavaju. Puno puta nemogu vjerovati da je Magdalena tako dobro poslije svega sto je prosla samo par mjeseci unazad. Presretna sam i zabrinuta u isto vrijeme i mislim da ce me taj osjecaj uvjek pratiti sad kad sam osjetila sta znaci neznati sta ce ti donjeti sutrasnji dan, dali cemo biti svi na okupu i zdravi.
Ujedno je tako ljepo kad covjek moze bar malo planirati sutrasnji dan i zivjeti normalno poslije svega sto smo prosli.
Iskreno se nadam da su nasi teski i tamni trenutci iza nas i da vise nikada necemo dozivjeti niti prozivljavati sve ono sto smo prozivljavali u zadnjih sedam mjeseci otkako se Magdalena razbolila i borila za svoj zivot zajedno s nama.
