Hej
Vi har varit på semester i Kroatien. Det var vår första riktiga semester i Kroatien med Magdalena.
Det var lite jobbigt innan vi åkte i väg. Magdalena mådde inte bra vecka innan vi planerade åka och hon blev inlagd på sjukhuset. Tre dagar viste dem inte vad är med henne oh det var så jobbigt att vänta på alla svar. Jag tänkte direkt att leukemi har kommit tillbacka och blev så rädd. Samtidigt blev jag arg på livet och kunde inte tro att det händer igen samma sak innan vi planerar åka på semester. Magdalena fick leukemi två veckor innan vi planerade åka till Kroatien 2006.
Vi åkte på lördag till Kroatien eftersom på fredag var det 100 % säkert att Magi hade bara urininfektion.
Tjejerna blev så glada och pratade hela tiden vem dem ska träffa där nere. Först stannade vi i Österrike en dag hos våra släktingar och sedan åkte vi till Kroatien.
Vi har varit på landet hela tiden och tjejerna trivdes mycket. Dom var hela tiden ute och lekte med andra barn och släktingar. Varje dag kommer non att hälsa på eller åker vi iväg hos våra släktingar och så var det nästan 6 veckor.
Här finns några bilder från semester
På väg till Kroatien - Na putu za Hrvatsku (na brodu)
Tjejerna i Österrike - Cure u Austriji
Magdalena med morfar - Magdalena i dida
Magdalena och Monika
Lilla sötnos Monika - Mala slatka Monika
Napokon smo bil na godisnjem u Hrvatskoj. Ovo je nas prvi normalni godisnji u Hrvatskoj s Magdalenom. Prosle godine smo bili samo jedan dan posto je Magi bila osjetljiva na infekcije pa smo se bojali kako ce biti ako bude trebala ostati u bolnici.
I vaj put je bilo tesko i upitno dali cemo ici na godisnji posto je Magi samo tjedan dana prije polaska ostala u bolnici i tri dana nisu nam znali reci sta je s njom. Bilo je neopisivo tesko suociti se s tim da ponovo moramo u bolnicu a kad sam pocela pakovati stvari koje trebaju u bolnici jednostavno sam se izgubila i nisam znala kako cu to sve podnesti. Bila sam toliko ljuta na zivot i sudbinu i pitala sam se kako je moguce da nam se po drugi put dogada ista stvar samo par dana prije nego smo planirali ici na godisnji (2006 godine dva tjedna prije nego smo trebali krenuti u Hrvatsku saznali smo da Magi boluje od leukemije i zivot nam se iz korijena promjenio).
Cjeli taj tjedan umjesto da se pakujemo za put i veselimo sto cemo napokon sresti nase najmilije mi smo prozivljavali sokove i strahove od povratka leukemije. Stalno mi se vrtjelo po glavi da se bolest vratila a kako se suociti s tim kad je covjek i psihicki i fizicki nespreman da ponovo prozivi sve sto smo vec prosli i sto nas je promjenilo za cjeli zivot.
Tek u petak su doktori bili 100% sigurni da se radi samo o upali mokracnih kanala tako da smo mi u subotu krenuli na nas dugo ocekivani godisnji u Hrvatsku.
Cure su bile presretne i stalno su planirale sta ce raditi, koga sve sresti itd. Prvo smo jedan dan prespavali u Austriji kod rodbine a zatim krenuli kod mojih roditelja u Hrvatsku.
Cjeli godisnji smo proveli na selu a cure su uzivale. Po cjele dane su bile vani i igrale se s drugom djecom. Svaki dan bi netko dosao da nas vidi ili bi mi isli da obidemo familiju i prijatelje i tako skoro sest tjedana.