0 Läs mer >>
152641-18


152641-17


Posto je danas zadnji dan terapije koju Magdalena prima za infekciju koju je dobila nismo mogli biti skupa cjelo vrijeme kako je to i uobicajeno kod nas u zadnjih pet mjeseci.
Dosla je kuci oko dva poslijepodne, sva sretna i vesela jel se moze igrati sa svojom sekom Barbarom koju voli najvise na svijetu a nemoze biti cesto s njom. Kad ih vidim kako su sretne kad su zajedno, kako se od srca smiju jedna drugoj nemogu a da nezaplacem od tuge sto ih je sudbina tako rano razdvojila pa nemogu uvijek biti skupa.
Barbara jako pati sto je seka bolesna i nije vise onako vesela i raspolozena kao sto je prije bila. To nekadasnje iskreno veselje sad pokazuje kad joj kazemo da ce seka doci kuci i da cemo spavati svi skupa kod kuce.

Magdalena je uvijek presretna kad dode kuci jel joj je sve novo i interesantno, posto je vise u bolnici nego kod kuce.
Meni je najbolje kad vidi svoje igracke pa od srece pocme vikati na njih i sva se ukoci.
Tako je bilo i danas, prvo je sve pregledala, pobacala oko sebe a u isto vrijeme pratila da slucajno nebi ostala sama u prostoriji.
Kad ju stavimo u hodaljku najcesce ide unatrag ili u stranu, mada ju je seka danas natjerala da se uci ici naprijed posto joj je stavila jednu od omiljenih igracaka malo ispred hodaljke.
Oko pet sati posljepodne je zaspala pa kad se probudila bilo je vrijeme da ide u bolnicu primiti zadnju dozu ljeka za ovaj put.
Dosla je kuci ponovo oko pola deset navece, naravno sva sretna i nasmijana. Seka ju je vec nestrpljivo cekala sredena za ples, tako da sam morala i Magdalenu srediti da bi sve bilo kako treba.
Magi je cupkala u hodaljci i pljeskala rukicama dok je seka plesala oko nje. Cim bi Barbara malo zastala ona bi pocela cupkati da seka nastavi.
Kad je dosla ponoc gledali smo svi skupa vatromet i bilo je preljepo. Magdalena se stalno iscudavala svemu sto vidi.
Zaspala je oko pola jedan ujutro, bila je toliko umorna da nismo stigli ni pidamu obuci a sto mi je bilo najsmjesnije kad se ujutro probudila i izvukla nogicu bilo je to da je nasa mala Magi spavala i u cipelicama (nikad se nezna kad ce se morati krenuti, pa bolje da je spremna za pokret u svako doba dana a i noci).
Gif santa claus Images # 201474

Gott Nytt År - SRETN...

2 Läs mer >>
152641-16


152641-15

Magdalena

0 Läs mer >>
Dolls Glitters # 169881
Magdalena je vec duze vremena "dobro". Vesela je, nasmijana, mirno spava po noci a i nalazi su u zadnje vrijeme "dosta dobri" u odnosu na prosli mjesec.
Kad se sjetim sta smo sve do sada prosli trebala bi biti presretna sto je sada tako. Nazalost to nije lako i moram reci da se ja bojim biti sretna i radovati se stvarima koje se desavaju. Bojim se biti sretna, jel obicno se nesto kasnije promjeni na gore a u isto vrijeme strasno me pati taj dvostruki osjecaj, taj strah sta nam nosi sutra.
U zadnjih mjesec dana se izdesavalo toliko toga da se jos uvjek nemogu trgnuti iz soka i straha koji me obuzeo otkako su umrle tri curice na odjelu u bolnici u Lundu gdje mi idemo s Magdalenom na kemoterapije i gdje smo proveli najteze dane kad smo saznali da boluje od leukemije.
Jos malo ce biti punih pet mjeseci zivota u bolnici i borbe za njen zivot a da neznamo hocemo li uspjeti.
Kad smo dosli u Lund u bolnicu bili smo tamo 44 dana dok nismo mogli ici prvi put kuci s nasom Magdalenom. U tom vremenu smo se sprijateljili s obiteljima koje se bore za zivot svoga djeteta i osjecaju istu bol i tugu kao i mi. Zajedno smo plakali, bojali se, smijali i tjesili jedni druge. To nam je svima puno pomoglo da izdrzimo sve sto nas je snaslo i bilo pred nama.
Nakon nekog vremena poceli smo se navikavati jedni na druge, na zivot u bolnici i dok bi drugi ljudi pricali i planirali sta se radit sutra, nama je jedino bilo vazno da nasa djeca prezive taj dan sa sto manje muka i bolova. Kad su nam rekli nakon 44 dana da mozemo ici kuci i da cemo biti u nasoj bolnici kad Magdaleni bude lose a dolaziti u Lund samo na kemoterapije meni se srusio cjeli svijet, nisam mogla zamisliti ici negdje dalje s tako bolesnim djetetom, posto sam u toj bolnici osjecala sigurnost a i ljudi koji su nas okruzivali puno su mi znacili da jednostavno nisam mogla zamisliti zivot da se necemo vidati svaki dan i djeliti tugu i strah od toga sta nam donosi sutra.
Bilo nas pet obitelji sto smo dosli skoro u isto vrijeme a cak cetiri curice ukljucujuci i nasu malu Magdalenu bolovale su od iste vrste leukemije tip AML.
Nakon nekog vremena kad covijek dode malo sebi poslje saznanja da mu djete svakog casa moze umrijeti i da nista vise nije kao nekada niti ce biti, lagano sam se pocela navikavati na zivot u bolnici, pakovanje iz jedne bolnice u drugu, na kratke boravke kod kuce "bez vecih problema" i sve sto donosi ta prokleta bolest.
Nista mi nije bilo niti je tesko samo da se moja curica izljeci i da moze nastaviti normalno zivjeti kao i sva druga dijeca a mi da uzivamo u svakom danu provedenom s nasom djecom.
Bilo je kroz ovih pet mjeseci vise padova nego uspona, vise tuge nego srece ali najbitnije je da ona zivi.
Sve sam nekako podnosila dok se nije pocelo desavati ono najgore.
Prosli mjesec umrla je jedna od curica koja je bolovala od iste vrste leukemije tip AML kao i nasa Magdalena. Imala je samo tri godine. Svi smo bili u soku, nismo htjeli vjerovati da se to dogodilo iako smo znali da joj se stanje strasno pogorsalo. Od tog dana ja vise neosjecam onu radost odlaska u bolnicu u Lund koju sam osjecala prije (radost da cu sresti sve te drage ljude s kojima smo od prvog dana djelili sve muke te da cu u isto vrijeme saznati da su djeca bolje i da idemo sporim ali ipak za nas vrijednim koracima naprijed).
Nisam se uspila oporaviti od tog strasnog soka a vec je usljedio drugi. Drugoj curici s cijim smo roditeljima provodili najvise vremena leukemija se naglo povratila i preuzela cjelo tjelo da bi nakon samo 11 dana otkako smo bili skupa i ona umrla (umrla je 14.12.2006.). Nemogu ni pisati o tome kako mi je bilo tad i kako mi je jos uvijek otkako znam da je vise nema medu nama. Nije imala ni dvije godine.Prekjuce kad sam zvala u Lund da mi kazu kad trebamo doci na ?zadnju? kemoteraliju saznala sam da je i treca curica umrla (umrla je 16.12.2006.) prije nekoliko dana . Ni ona nije dozivjela svoj drugi rodendan.
Ni sama neznam kako cu ovo sve preboljeti i kako ostati normalan nakon svega. Osjecam kao da sam izgubila svoje najmilije, a u isto vrijeme nezelim vjerovati da je to istina i stalno se nadam da ce me njihove mame nazvati i reci da su one dobro i da se vidimo uskoro.

Uzasan je osjecaj kad znam da su bolovale od iste bolesti kao i moja Magdalena, da smo dosli skoro u isto vrijeme , nadali se u bolje sutra a njih sad vise nema, umrle su, napustile su nas zauvijek.

Stalno gledam u moju Magdalenu i nemogu si ni zamisliti da zivim bez nje, ja to jednostavno nemogu. Razmisljam kako je sad tim roditeljima, kakav im je dan kad znaju da ih nece sresti, zasto se to bas njima dogodilo, zasto tako brzo,gdje je tu pravda i ako je vec tako nesto moralo da se desi u nasim obiteljima zasto sudbina nije dala nama odraslima da se patimo a ne nasoj djeci????
Iz dana u dan osjecam se sve gore i sto mi je najteze gubim snagu i vjeru da ca biti bolje, jednostavno se bojim nadati otkako se sve to izdesavalo u samo mjesec dana.

Najgore od svega i povod mom strahu koji je sve veci je to sto se Magdaleni jucer posljepodne kad je dosla malo kuci iz bolnice pojavila oteklina na desnoj strani lica a ispod oka joj se pojavila smeda boja , kao da se lupila a nije.. Odmah sam pomislila na curicu koja je nedavno umrla a isto joj je tako pocelo oticati prije nego je nalaz potvrdio da joj se vratila leukemija i da nema vise spasa za nju.
Neznam sta da mislim, kako da se smirim. Najgore mi je sto je u ovoj bolnici kod nas sve usporeno i imaju vremena a to cekanje ubija. Pretesko mi je sto nemogu biti uz nju stalno i sto ju moram ostaviti svaku drugu noc da bi bila i sa mojom Barbarom koja jako pati i oped se svega boji i stalno place kad joj kazem da moram ici spavati u bolnicu.

Uzasno je to kad se moras stalno odvajati od svoje djece i nemozes im pruziti ono najosnovnije sto im je potrebno da budu sretni, a u isto vrijeme nemas drugog rijesenja i mogucnosti da im olaksas.

Ponovo me uhvatio onaj isti strah kao na pocetku, a slutnja da bi se moglo svasta desiti neda mi mira ni po danu ni po noci.

Pitam se stalno zasto se to desava, sta su ta djeca skrivila da se toliko pate i nemaju normalno djetinjstvo ili im je prekinuto smrcu a nije jos pravo ni pocelo!!!!

Nemogu pobjeci strahu...

0 Läs mer >>
Gif angel Images # 192232
Lilla Sara ska alltid leva i vårt hjärta!!!
152641-23


Förgår fick vi besked att vi kan åka till Lund att börja med ?sista? behandling för Magdalena. Jag gick hem och började packa grejer som vi ska ta med oss. Men det gick inte så snabbt som det brukade och jag blev så ledsen när jag tänkte på lilla Sara som dog den 14 december och lämnade oss för alltid.
Lilla Sara och hennes föräldrar är för oss mycket mer än vänner och sorgen som jag känner varje dag går det inte att beskriva.
Vi har varit tillsammans från början, kämpade med våra flickor och hoppades hela tiden att alt ska gå bra får bodda familjer, men alt ändrades snabbt för lilla Sara och hennes lilla kropp orkade inte mer med denna elaka sjukdomen som hon fick i juli detta år. Jag tänker på henne hela tiden och vet inte hur man ska klara sig när man kommer till Lund och träffar henne inte på avd. 64 som man brukade alltid göra . Min dotter Barbara letar efter henne så fort hon kommer på avdelningen. Barbara vet inte att lilla Sara har dött, och när jag har sagt åt henne att vi ska till Lund först som hon har sagt var det ?o vad jag är glad att jag ska träffa Sara igen, jag tycker så mycket om henne mamma, hon är so sött?!!!!.
Jag vet inte hur jag klarade mig att börja inte gråta och skrika framför henne, det gjorde så ont och jag var så ledsen att Barbara har förlorat sin lilla kompis som hon tycker så mycket om.
Jag funderar hela tiden hur jag ska förklara för henne allt som hände med Lila Sara och hur ska hon reagera och känna sig efter. Jag kan tänka mig att hon ska bli jätte ledsen och samtidigt jätte rädd för sin lilla syster som kämpar för att bli frisk.

Lilla Sara var en underbar och söt flicka som skrattade alltid åt mig när jag brukade gömma mig och sen vinkade åt henne. Hon tyckte så mycket om Barbara och var så glad när dom lekte och promenerade tillsammans. Hennes första ord var mamma, pappa och Barbara.

Sista gången träffade vi henne när Magdalena fick sin femte behandling föra månaden. Hon var i korridoren med sin familj, har suttit i mammas knä och vinkade åt oss när vi har sagt till henne hej då (den sista hej då). Några dagar efter hennes mamma ringde och förklarade att Sara är jätte doligt, att läkarna har inte så mycket hopp och mm.
Jag ville inte tro att det är sant, tänkte att hon klarar allt detta som hon brukade innan men tyvärr var det inte så och bara några dagar sen lämnade hon oss förr alltid.

Sorgen som jag kände och känner nu gå det inte att beskriva. Jag gråter varje dag och tänker på henne och hennes föräldrar. Någonstans inuti mig väntar jag att dom ringer till oss och säger att hon mår bra och att vi träffas snart som vi brukade.

Jag bara hoppas att hennes föräldrar är så starka att dom klarar sig nu. Hoppas att dom vet att vi finns för dom och att vi är ju vänner för alltid!!!!

Idag är Saras begravning. Hon är nu en liten ängel som kommer till himmelen.

När Hennes ögon slocknat
vi alla minnen har.
Vi spar dem i vårt hjärta
tar fram dem då och då.
Så kommer Hon för alltid
att vara här ändå.

Sara vi älskar dig !!!!!!!
152641-22


Annika och Erik - ta hand om varandra och kom alltid ihåg att Lilla Sara kunde inte haft en bättre familj än Er! Våra tankar är hos er.


Sist som jag ville sa är det att vi åkte inte till Lund i slutet. Vi var på väg ditt när dom ringde och berättade att Magdalena kan inte börja med behandlingen pga. sina vita som var för låga imorse och att vi måste tillbaka till sjukhuset i Växjö.
Cartoon Glitters # 204276

Lilla Sara ska alltid...

0 Läs mer >>
Gif santa claus Images # 202121




152641-1


152641-2


152641-3


152641-4



Ujutro nas je sestra pozvala da doruckujemo u kuhinji, sto je za Magdalenu koja je stalno zatvorena u svojoj sobi i nesmije izlaziti van posto je preosjetliva na sve infekcije bilo pravo iznenadenje i radost. Stavila sam ju u kolica i vec pri samomom izlasku u hodnik bila je presretna sto je i pokusavala pokazati vikajuci, smijajuci se, te se cudila svim prekrasnim ukrasima za Bozic kojih je na nasem odjelu bilo jako puno. Priblizila sam ju kod okicenog bora gdje je ona ostala skroz zacudena i samo je vristala od srece a malo poslje se potrudila da neke ukrase uzme u svoje rukice.
Kad smo dosli u kuhinju sjedila je za stolom ko velika curica i udarala po stolu rukicama, a sve sto joj je bilo pri ruci bacala je oko sebe.
Poslje dorucka bilo je vrijeme za presvlacenje i iscekivanje Djeda Mraza. Poslije su dosli seka i tata pa veselju nije bilo kraja.
Napokon je dosao i Djed Mraz s poklonima za seke koje su bile iznenadene i presretne kad su dobile poklone.
Ostali smo jos malo u bolnici a onda smo odlucili otici kuci na par sati, tako da Magdalena vidi svoj prvi bor kod kuce i otvori svoje prve Bozicne poklone koji su je cekali ispod bora.
Blo je to pravo veselje za nase curice, prvi put njih dvije skupa pred Bozic, pomazu jedna drugoj oko poklona i raduju se svemu sto su dobile, mada su Magdalenu najvise privlacili papiri od poklona pa ih je stalno drzala u rukama i cudila se svemu sto vidi.
Poslje su se skupa igrale, mazile i bile presretne jel napokon mogu biti zajedno. I kao sto stara poslovica kaze " sve sto je ljepo kratko traje" tako je i nase vrijeme kod kuce brzo proteklo i doslo je vrijeme da se vratimo nazad u bolnicu da Magdalena dobije svoj ljek.
Barbara je naravno bila jako tuzna sto seka mora ici i sto nemozemo kod kuce docekati Bozic kao sto je ona to navikla svih ovih godina.
Pokusavala sam pred njima biti jaka i vesela a zapravo sam se jedva suzdrzavala da nezaplacem od tuge i bola koji sam osjecala razmisljajuci kako nista nije isto, kako se nemogu radovati Bozicu kao prije jel su me stalno proganjala jedna te ista pitanja a to su : kako ce nam biti za iduci Bozic, dali cemo biti svi skupa, zasto je sve ovako moralo biti i jos puno pitanja na koja nemam odgovor a pate me odkako se Magdalena razbolila.
Magdalena je zaspala na putu do bolnice i nastavila spavati u bolnici. Bozic smo docekali svi skupa u bolnici, a kasnije smo ja i Barbara krenule kuci. Praznina koju sam osjecala na putu do kuce nemoze se opisati. Bilo mi je toliko tesko da nisam mogla a da ne zaplacem. Barbara je na svu srecu bila okupirana hoce li naci poklone od Djeda Mraza ispod bora kad se ujutro probudi pa nije ni primjetila da sam ja tuzna sto nju jako pogada jel nije navikla da me vidi stalno uplakanu i zamisljenu.
Usle smo u stan, a ja sam i dalje osjecala tu veliku prazninu i tugu sto na Magdalenin prvi Bozic nemozemo biti svi skupa. Barbara je sva sretna vikala iz dnevnog boravka da brzo dodem i da vidim sta sve ima ispod bora, ta da je Djed Mraz vec bio kod nas i ostavio puno poklona za nju i seku.
Bila sam presretna zbog nje, jel i ona puno pati otkako se seka razbolila i nema bas puno dana kad ju mogu vidjet tako sretnu i nasmijanu .
Skupila sam snagu i pokusavala pokazati da sam presretna samo da njoj nepokvarim radost koju je osjecala.
Posto Barbara nije mogla docekati da otvori svoje poklone bacile smo se odmah na posao.
Bila je presretna dobila je bas ono sto je i zeljela a i napisala u pismu Djedu Mrazu.

Kad je otvorila sve svoje poklone pogledala sam ispod bora gdje su ostali Magdalenini pokloni, bilo mi je neopisivo tesko i jedva sam cekala da izadem u drugu prostoriju.
Oko dva sata ujutro otisle smo spavati. Kad smo se probudile Barbara se odmah pocela igrati a ja pripremati rucak.
Oko pola dvanaest nazvao je Robert i rekao da mozemo doci po njih da budemo zajedno bar nekoliko sati za Bozic jel se Magi navece mora vratiti u bolnicu.
Veselje koje je Magdalena pokazivala kad je dosla kuci i ponovo ugledala poklone nemoze se opisati. Stalno je nesto pricala seki, vikala, bacala sve oko sebe, smijala se i bila presretna sto smo svi skupa.
Kasnije su nas posjetili prijatelji a to je za Magdalenu bio pravi dozivljaj jel otkako se razbolila najvise vremena provodi u bolnici i susrece se stalno s jednim te istim osobama. Puna kuca nepoznatih lica a svi se njoj obracaju bilo je pravo zadovoljstvo za nju.
Nazalost brzo je doslo vrijeme da se pakujemo nazad u bolnicu sto nikome bas nije bilo drago ali nije se moglo izbjeci.
Iako nismo mogli imati Bozic kao nekad, ispunjen veseljem i radoscu posto su ti osjecaji bili potisnuti osjecajima tuge i straha sta nas ceka sutra, mogu reci da sam ipak jako sretna i zahvalna da smo ga bar malo proslavili kod kuce. Iskreno se nadam da je ovo bio prvi i posljednji tuzni i srtahom ispunjen Bozic, te da cemo ga ubuduce slaviti kao nekad sretni i veseli i svi skupa kod svoje kuce!!!


Sretan Bozic!!! GOD JUL!!!!
Gif religious Images # 228617

Sretan Bozic !!!!!

2 Läs mer >>
152641-7


152641-6



21.12.2006.godine (cetvrtak)

Danas je Magdalena jako vesela i stalno je u pokretu. Prije tri dana se pocela sama okretat s leda na stomak i nazad. Cjelo vrijeme izvodi nesta novo i prava je pricalica. Kosica i obrve se sve vise primjete kako rastu. Da nema sondu u nosu niko nebi mogao primjetiti da je to bolesno dijete.
Evo upravo mi pokazuje rukicom da ju skakljim po stomaku.

Danas je posedan dan za nas. Magdalenini nalazi su se poceli popravljati iako ima infekciju u tjelu koju jos nije imala a za koju je pocela primati ljekove prije dva dana. Nista me nije iznenadilo kao nagli porast trombocita kod moje male curice danas, cak su dosli do 321 sto je stvarno pravo cudo. Trombociti su obicno jedan od velikih problema kod Magdalene i skoro uvjek su ispod 100 pa cak su znali biti i na 5. Iznad 100 obicno budu kad joj daju nove trombocite ali isto tako se znalo desavati da drugi
dan budu oped jako niski.

Prije par dana smo joj poceli redovno davati iscjedeni sok od svjeze cikle, neznam dali je to imalo nekakvog utjecaja ali se iskreno nadam da ce stvari za nju krenuti na bolje, a samim tim i mi cemo biti sretni.

Kad je tako vesela i raspolozena ja na trenutak zaboravim da smo u bolnici razdvojeni od seke i tate, pokusam zaboraviti njenu bolest i posvetim se samo njoj da bi se ona sto bolje osjecala.
Pretesko je gledati tako malo i veselo dijete znajuci da joj je zivot u opasnosti i da se situacija svaki cas moze promjenuti a da joj ja tad nemogu nikako pomoci!!!
Otkako se ovo desilo s Magdalenom shvatila sam da je svaka minuta zivota dragocjena i da zivot treba zivjeti i uzivati u njemu sto nazalost shvatimo kad se nesto ovako desi.
Evo postaje pomalo umorna i nervozna pa je vrijeme za mazenje i uspavljivanje, mada nevjerujem da ce zaspati prije deset ili jedanaest.

Sve u svemu danas je bio jedan od onih dana kad covjek vidi kako je zivot zapravo ljep i koliko ga mogu uljepsati sitnice bez obzira na sve sto se desava oko nas.
152641-13


152641-11


152641-9



Magdalena se svaki dan uci sve vise i vise. Jako je vesela a svojim brbljanjem i osmjehom privlaci svaciju paznju. Ono sto mene jako veseli je to da se moja mala curica okrece s leda na stomak sama i po njenim upornim pokusajima cini mi se da ce uskoro propuzati.
Naravno sve bi bilo puno lakse i jednostavnije da nije svih tih cjevcica i kablova sto joj se stalno nalaze na putu i smetaju joj!!!

Trombociti 321!!!!

1 Läs mer >>
Cartoon Glitters # 201561
Magdalena hade bara fem månader när vi fick veta att hon drabbades av leukemi, sjukdom som kan ta hennes liv när som helst

Det var söndag 2006-08-06 vanlig dan som alla andra. Två dagar innan Magdalena fick feber 38,5, kräktes två gånger, var tröt och ville inte äta. Hon har gråtit hela tiden, man kunde inte lugna henne. Jag var oroligt men tänkte att det är säkert på grund av tänder som börjar komma ut. Hon fick sin första tand bara några dagar innan och andra var på gång at koma ut.

Det enda som jag var jätte oroligt var det att hon lugnades inte heller när jag har henne i min famn och med huvud på min axel som brukar alltid lugna henne.

Jag är inte människa som få lät panik och springer till akut men denna gången var det nått stark inuti mig som skickade täcken att jag måste ditt med henne.

Som vanligt var det jätte svårt att få tid på akuten. När jag berättade vad är det med min dotter har dom sagt att det inte är konstigt och att vi ska komma ditt bara om feber bli högre. Jag blev så förbannad på detta "vanliga" svar och ville prata med läkare istället. Dom sa att det är så mycket att göra nu och det kan ta lite längre tid innan läkare kan komma till telefonen. Jag sa att jag ska vänta och så var det. När äntligen läkare har kommit då berättade jag allt från början och har sagt att jag vill att hon undersöker min dotter för säkerhetsskull och hon svarade att vi kan komma om det ska lugna mig men att vi ska vänta längre tid eftersom det finns många patienter som väntar redan.

Vi var på akut avdelningen kvart över åtta på kvällen och väntade i väntrummet.

Magdalena blev lite lugnare men jätte trött och blek. Hennes mage var ovanligt står i sista tiden också, men visa dagar var det mindre då kunde man inte misstänka att det var nåt konstigt.

Allt kändes bra tills Barbara har sagt att hon känner ont i huvudet och började gråta. När jag frågade henne vad är det med henne och att hon kan berätta åt mig allt om det är nåt som hon undrar då fick jag svar som man glömmer alldrig: "Mamma jag känner att en barn har dött här"!!! Jag blev helt chockad och viste inte vad jag ska sa till henne eftersom det var längre tid att hon drämmer konstiga drömmar och vaknas jätte räd på nätterna. Oftast var det att hon drömmer ormar och skriker att det finns en i lägenhet.

Äntligen har läkare kommit och vi gick in i undersöknings rum. Hon bestämde direkt masa prover som var helt ovanligt får mig eftersom nästan alltid när man hamnar ditt få man svar att allt är bra och få Alvedon som hjälpmedel.

Jag viste direkt att det ska bli en lång natt för oss och har sagt till Robert att det är bäst att dom åker hem istelet och sedan kan dom komma och hämta oss när vi är färdiga.

Barbara ville inte gå hem och var jätte ledsen men i slutet åkte dom iväg.

Får Magdalena och mig började sedan mardröm som jag ska aldrig glömma. Dom har tagit massa prover och det värsta blev när dom stack Magdalena många gånger och inte kunde ta blod prov men blodet har kommit på alla hål. Hon blev så räd och skrek mycket. Vi har gråtit bodda två och jag önskade med hela mitt hjärta att det var jag som lider istället för henne men det kunde jag inte tyvärr. Sedan gick vi och gjorde rangen undersökning på hennes mage och det var en till mardröm för oss. Hon har gråtit så mycket och tittade på mig som att hon vill sa mamma snälla hjälp mig, ta mig i dit famn att jag känner mig säkert som alltid, och jag var så hjälplös som aldrig i mitt liv.

När allt blev färdigt gick vi till vårt rum att sova men jag började bli så oroligt får min lilla Magdalena och så rädd. Jag hade henne i min famn och pratade till henne hela tiden. Hon lugnade sig och somnade i slutet. Jag gungade henne i vagnen och massa tankar har snurrat runt i mitt huvud. Jag kände mär och mär att det är något farligt med min flicka och det gjorde så ont att man kan inte beskriva det.

Runt tre på morgonen läkare har kommit i vårt rum och började berätta att Magdalena har för lite blod, att hennes lever och mjälte är ovanligt stora. Jag har suttit på sängen och gungade Magdalena som låg i vagnen. När hon berättade allt detta menade jag att det inte är min dotter som har sona problem, det är någon annan och snart åker vi hem. Hennes ögon var fulla med tårar och jag blev så chockad att jag pratade som att det är någon annan. Jag hade massa frågor och sist frågade jag henne att hon berättar vad det kan bli med min Magdalena. Hon berättade att Magdalena har en blod sjukdom som kan betyda att hon har leukemi, men att vi skulle få rätt svar måste vi akut åka till Lund och där ska dom operera henne. Jag viste inte så mycket om leukemi, men viste att det är en farlig sjukdom. Sist har jag frågat betyder det att Magdalena har cancer?? Hon vinkade positivt men ändå har sagt att inget är säkert innan vi får svar efter operationen i Lund. Jag frågade ska hon dö men kunde inte trå att vi pratar om detta, då svarade hon att det var tur att jag var så bestämd att komma till akuten med Magdalena och att hon verkligen hoppas att vi har kommit i god tid.

Några minuter vi tittade på varandra utan att vi pratade. Jag tänkte herre gud vad är det med henne, hon vet inte vad hon seger, nej min dotter är frisk, hon är så liten för sona sjukdom, hon kan prata vad hon vill men vi ska snart åka hem och leva som vanligt!!!

Efter en kort stund började jag känna ont i bröstet, huvudet, hela kroppen började skaka. Det blev starkare och starkare och i slutet började jag skrika, kastade sig på golvet och har plockat allt som jag kunde och kastade under mig. Det blev så fruktansvärd känsla att jag tänkte att jag ska dö där direkt. Två sjuksköterskor har suttit med mig på golvet och försökte lugna mig men det gick inte längre tid. Jag tittade på min lilla flicka hela tiden som har sovit så lugnt i vagnen, hon viste inte vad har hon framför sig samma som jag.

Efter ungefär en timme var det dags att ringa någon som kan ta hand om Barbara tills Robert kommer till sjukhuset. Jag kunde inte ringa honom och berätta vad hände med vår dotter. Istället ringde jag min bästa väninna Renata och det var inte alls lätt att göra. Jag började skrika igen när hon svarade, jag kunde inte prata med henne normalt. Hon frågade hela tiden vad har hänt och jag bara skrek och skrek När jag äntligen berättade allt bestämde vi att det är bäst att dom ta hand om Robert också, men hon kunde inte berätta häller till honom något. Jag har sagt till läkare att det är bäst att hon (läkare) berättar allt till honom när han kommer dit och det blev så men Robert viste inte att det kan bli leukemi. Han fick veta att Magdalena har problem med blodet och att vi måste akut till Lund.

När vi äntligen har träfats skrek jag igen och han har sagt några gånger att allt ska bli bra. Vi har inte pratat mycket under tiden och snart var det dags att åka hem att packa väska med grejer som vi ska behöva i Lund nästa dagar. Vi åkte hem med Taxi och det var så jobbigt att komma hem och hitta inte våra barn i deras sängar så tidigt på morgonen. Magdalenas grejer var överallt i lägenhet. Allt har påmint mig på henne och det värsta var det när jag kom in i vår sovrom. Jag kastade sig på sängen, på den sida som Magdalena brukade sova. Jag skrek och hade så ont i hela kroppen att i en stund tänkte jag att jag ska svimma. Jak kände hennes doft i sängen, men henne hade jag inte där. Det var första gången att hon inte var med mig, att jag var tvungen koma hem utan min lilla Magi eftersom hon stannade på sjukhuset med all snäll personal. Det värsta var att alla väskor var redan i rummet eftersom vi planerade åka på semester om två veckor. Jag ringde till mina föräldrar och berättade vad som har hänt. Vi har gråtit men dom trodde inte att det är så farligt och försökte lugna mig hela tiden.

Robert och jag sprang runt i lägenhet och kastade grejer i väskor utan att vetta vad vi packar. Flera gånger plockade vi ut kläder och packade dom igen. Det var så jobbigt

Det var så jobbigt att koma ut från lägenhet, speciellt att vi viste inte alls att bakom dörren lämnar vi normalt liv som vi hade och nu ska vi börja med en anat liv fult med sorgen, oro och nu måste vi kämpa tillsammans med vår lilla dotter för hennes liv.

152641-9



Ova stranica je posvecena Magdaleni koja boluje od leukemije(tip AML)


Magdalena je bila samo pet mjeseci stara kad je otkriveno da boluje od leukemije, okrutne bolesti koja je opasna za njen zivot.

Od tada se nas zivot promjenio iz korjena, sto mogu u potpunosti shvatiti samo oni koji su i sami dozivjeli tako nesto.
Nismo ni slutili da bi odlazak na hitnu zbog povisene temperature, povracanja i neprekidnog plakanja mogao dati takve rezultate.
Bila je to nedjelja 06.08.2006.g. obican dan kao i svaku drugi. Dva dana prije Magdalena je dobila temperaturu 38,5, povratila dva puta, odbijala hranu, plakala dan i noc da jednostavno nisam pronalazila nacin kako da ju umirim. Bila sam zabrinuta ali sve to sam pripisivala izbijanju zubica posto je Magdalena dobila svoj prvi zubic nekoliko dana prije a i drugi je bio na putu. Magdalena je velika maza od svog rodenja pa do danas. Kad god je tuzna i placljiva mamino rame ju je uvjek smirivalo sto nije bio slucaj ta dva dana prije odlaska na hitnu. Magdalena je neumorno plakala, nije spavala dvije noci, povratila je dva puta i odbijala flasicu. Kad bi ju uzela u narucje ona me udarala, cupala za kosu, plakala je toliko da bi na kraju povratila. Nije mi bilo jasno zasto ju nemogu smiriti kad ju uzmem i mazim, kad joj pjevam, pricam i sve ostalo sto je uvjek djelovalo umirujuce na nju . Moram priznati da sam jedino zbog toga nazvala doktoricu da ju pregleda jel sam sumljala na upalu grla ili tako nesto. Kad vise ni sama nisam imala snage ni nacina sta da napravim, kako da ju smirim odlucila sam da ju odvedem doktoru na pregled.
Posto se vamo i na HITNU treba narucit i zakazat vrijeme oko pet sati posljepodne sam nazvala i objasnila sta je s djetetom na sto mi je sestra koja se javila na telefon rekla da to nije nista, da je to sve normalno i da ju trebamo dovesti jedino ako joj se temperatura povisi i nebude se mogla sniziti s ljekovima za temperaturu. Jos ni sama sebi nemogu objasniti osjecaj koji me proganjao taj dan (sve je bilo uredu al u meni se pojavio neki nemir,nezadovoljstvo, strah), pa sam onako iscrpljena od nespavanja pomalo bezobrazno rekla da ja hocu da razgovaram s doktoricom. Nakon nekoliko minuta javila se doktorica i ponovo sam sve objasnila i uporno govorila da hocu da ju pregledaju na sta je ona pristala i rekla da trenutno imaju tezih slucajeva i da dodemo u 20:30 h na pregled.
Dosli smo na HITNU oko 20:15 h i smjestili se u cekaonu. Magdalena je bila malo smirenija ali jako iscrpljena i bljeda.
Napokon se pojavila doktorica i usli smo u sobu za preglede. Pregledala ju je i rekla da ce joj napraviti nalaz krvi i mokrace na sta sam ja bila jako zadovoljna jel to ovdje nije uobicajeno da se radi odma na prvom pregledu.
Pomislila sam ajde nek i to naprave pa cu moci biti mirna kasnije jel cu znati da je sve uredu.
Nakon nekog vremena usla je sestra koja je trebala vaditi krv, ali ne sa jednom flasicom vec puno,puno vise njih!!!!
Kad sam vidila sve to strah je postajao sve veci ali vise sam se bojala kako ce ju ubosti s iglom i hoce li puno plakati.
Posto su moj muz Robert i starija kcerka Barbara bili u cekaoni odlucila sam da im kazem da idu kuci jel je vec bilo kasno tako da se Barbara moze naspavati a i dosta je osjetljiva pa nisam htjela da slusa kako mala seka place posto je Barbara vec duze vremena bila zabrinuta za nju i postavljala cudna pitanja na koja ponekad nisam ni sama znala odgovoriti. Rekla sam im da cu ih ja nazvati da dodu po nas kad budemo gotove.

Robert i Barbara su otisli a ja i Magdalena smo ostale u sobi za preglede da joj izvade krv sto su nedugo zatim i napravili.
Sestra je otisla i nije nikog bilo neko vrijeme. Magdalena je ponovo pocela biti jako nemirna, plakala je bez prestanka, bila jako bljeda i kao i prethodna dva dana nista ju nije moglo smiriti.
Napokon se pojavila sestra sa vjestima da cemo morati prespavati na odjelu posto joj moraju uzeti jos neke nalaze i nezna koliko ce trebati da budu gotovi a posto je vec bilo kasno bolje je da prespavamo u bolnici pa da ujutro idemo kuci.
S Magdalenom u narucju otisla sam s sestrom do nase sobe. Bila sam jako tuzna i zabrinuta jel sam morala provesti noc bez Barbare koja je jako vezana za mene i skoro svaku noc spavamo skupa, a pogotovo kako se rodila mala seka. Stalno sam mislila kako ce zaspat, hoce plakat itd.. Magdalenu nije bilo moguce smirit a i ja sam vec bila toliko umorna da mi je doslo da placem.
Ponovo su usle sestre i objasnile mi da joj moraju izvaditi krv iz vene jel im treba za vise nalaza. Cim su usle u sobu Magdalena se jos vise rasplakala jel se uplasila i vukla me gdje je stigla samo da ju nepustim, uzasan osjecaj!!!
Prvo sam ju drzala u krilu dok su pokusavali naci venu na ruci i izvaditi krv ali bezuspjesno. Vec su ju bili izboli na cetiri mjesta al nikako da uzmu nalaz iako je krv curila, bolje receno spricala. Ja sam postajala sve uplasenija i ljuta na njih jel sam mislila da neznaju sta rade, krv curi a oni bodu dalje, nisu normalni!!!!!
Nakon skoro sat vremena mucenja za Magdalenu rekli su mi da moraju pokusati izvaditi krv iz glave na sta sam ja ostala totalno ukocena i tad sam se iskreno pocela bojati za zdravlje svoje curice. Rekli su da ja slobodno mogu izaci van ako mi je to tesko gledati pa da se vratim kad budu gotovi na sta sam ja ponovo pomislila da nisu normalni , da ostavim svoje djete u rukama njoj nepoznatih osoba tako malu i bespomocnu.
Tad je pocelo pravo mucenje za nju, jedna sestra je drzala glavu, druga ruke, treca noge a cetvrta je trebala izvaditi krv. Ja sam bespomocno lezala kraj nje, ljubila ju, tjesila,mazila i plakala skupa s njom i dala bi sve na svijetu da sam te patnje mogla podnesti ja za nju ali nazalost bila sam bespomocna i osjecala se gore nego ikad.
Inace nisam plasljiva i nije mi problem gledati krv ali prizor koji je nastao kad je sestra izvadala iglu a krv iz te za oko nevidljive rupice pocela spricati na sve strane toliko da joj je cjela glavica bila krvava a i moje ruke dok sam joj mazila obraze nebili ju smirila necu zaboraviti dok sam ziva!
Kasnije su nas odveli na rengen da joj slikaju stomak posto je bio dosta velik. Ponovo sok za Magdalenu a i mene , nesta s cim se jos nije srela. Lezala je i vristala dok su joj slikali stomak, bila je jako uplasena. Kad su napokon bili gotovi uzela sam ju u narucje a ona se priljepila za mene, stavila glavu na moje ljevo rame sto uvjek radi i stisla se kao da se bojala da cu ju oped dati njima.
Vec je bilo oko jedan sat ujutro pa su mi rekli da pokusamo zaspati jel vise nebi trebali nista raditi dok nalazi nebudu gotovi.
Obadve smo bile jako umorne i uplasene. Kad je magdalena napokon zaspala spustila sam ju u kolica i neprestano sam ju mazila i ljubila a u meni se gomilao sve veci strah i sumlja da se radi o necem puno ozbiljnijem nego sto sam ocekivala.
Negdje oko tri sata ujutro dosla je doktorica. Sjela je i pogledala me zabrinutim pogledom s ocima punim suza i pocela razgovor. Ja sam sjedila na krevetu a jednom rukom sam neprestano ljuljala kolica u kojima je lezala moja mala Magdalena.
Pocela mi je objasnjavati da s Magdaleninom krvi nesta nije uredu, da joj nedostaje krvi, sto bi moglo znaciti da negdje gubi krv, da su jetra i slezena dosta povecane i jos puno toga.
Ja sam onako sva u soku samo pitala jel to nesta opasno i jel znaju sta bi moglo biti????
Doktorica mi je pocela objasnjavati da se radi o necem ozbiljnom ali da nemoze reci tocno o cemu vec da cemo ujutro biti prebaceni u drugu bolnicu (bolnica u Lundu) gdje ce ju operirati i izvaditi nalaz kostane srzi po kojemu ce se tocno znati od cega boluje Magdalena.
Ja sam i dalje mirno sjedila i ljuljala Magdalenu dok je doktorica objasnjavala to sve. Sjecam se da sam ja duboko u sebi osjecala i mislila da ona neprica o mome djetetu, da se to nama nedesava i mislila sam sad kad ona zavrsi idemo mi svojoj kuci.
Nisam mogla vjerovati u sve to, stalno sam postavljala jedna te ista pitanja jel sam mislila da nesta nisam dobro razumila. Posto je doktorica uporno ponavljala da se radi o necem jako ozbiljnom i da se pripremimo za duzi boravak u bolnici rekla sam joj da mi kaze na sta ona sumlja, koju bolest ima Magdalena????
Tad mi je rekla da se vjerovatno radi o leukemiji ali i to da nemoze tvrditi nista sa sigurnoscu dok se neizvadi kostana srz!!!!!
Ja sam se ukocila od soka, leukemija, nemoguce, znala sam da je to opasna bolest ali u isto vrijeme nisam previse znala o cemu se tocno radi pa sam ju pitala jeli to rak u krvi i hoce li moja curica umrti????
Doktorica je pocela plakati i rekla da je leukemija jedna vrsta raka, nadam se da ste dosli na vrijeme i da ce se sve dobro zavrsiti, ti sad trebas biti jaka i pripremiti se na duzi boravak u toj drugoj bolnici..
Ja sam neprestano gledala u moju malu Magdalenu koja je mirno spavala u kolicima, najednom mi je pocimalo biti jasno o cemu se radi i koliko je to sve opasno, u meni se stvarala tolika napetost, strah, tuga, ljutnja ali u isto vrijeme sam govorila sama sebi ne,ne to nije istina, moje djete je zdravo. Pocela sam plakati, vristati , bacila sam se na pod, u jednom trenutku sam pocela bacati sve sto sam mogla dokuciti . Taj osjecaj se nemoze opisati, znati da ti je djete tesko bolesno, da ima rak, rak bolest od koje se umire!!!!
Neutjesno sam plakala i vristala, zasto,zasto moje djete, zasto ne ja postavljala sam im pitanje na koje oni naravno nisu mogi odgovoriti.
Kad sam se nakon sat vremena malo smirila rekli su mi da je najbolje da nazovem Roberta da dode u bolnicu da se dogovorimo oko svega jel moramo odma ujutro ici u drugu bolnicu bolnicu u Lundu. Rekla sam doktorici da ja to nemogu, kako da mu kazem da je Magdalena tesko bolesna, kako da se ponasam da je sve uredu, da nezaplacem???
Pitala me jel imamo nekoga ko bi mogao otici do nas i pripaziti Barbaru a njega dovesti u bolnicu. Nisam znala sta da radim, koga da zovem u to doba, kako da objasnim nekome sta nam se desava kad ni sama nisam toga svjesna.
Napokon sam nazvala nase prijatelje, ispocetka nisam mogla nista reci samo sam vristala i plakala. Poslje su oni otisli po Roberta a Barbaru odveli sebi.
Kad je Robi dosao u bolnicu , nisam znala sta da radim, kako da mu kazem, pa sam rekla doktorici da mu ona kaze mada ona nije spominjala leukemiju pred njim!!!!
Magdalena je ostala u bolnici a mi smo otisli kuci da spakujemo stvari za Lund.
Kad smo usli u stan meni je bilo jos teze kad sam vidila sve Magdalenine stvari po kuci a nje nije bilo nigdje, oped me uhvatila kriza, usla sam u sobu i pocela plakati, vristati.
Nismo imali puno vremena za pakovanje pa smo bacali u kofer sta smo stigli. Sjecam se da sam dva puta vadila stvari iz kofera i vracala ih nazad. Nismo znali sta da radimo s Barbarom koja tad nije bila u stanu, jel pametno da ide s nama u bolnicu i geda sve patnje svoje male seke koju voli najvise na svijetu ili da pokusamo da ostane kod nasih prijatelja. U isto vrijeme smo se bojali kako ce ona reagirati ako mi odemo bez nje posto se nije nikad razdvajala i spavala negdje bez nas. Na kraju smo odlucili da idemo svi skupa, pa kako god bude bit cemo svi zajedno i na jednom mjestu.
Otisli smo po Barbaru kojoj nista nije bilo jasno kad je vidila kofer i torbe pa nas je pitala jel mi vec idemo na godisnji odmor u Hrvatsku, na koji smo trebeai ici tri tjedna kasnije!!!!
Dosli smo svi skupa u bolnicu. Magdalenu je drzala jedna sestra i mazila ju, bila je mirna, nije plakala mada za to vise nije imala ni snage.
Cekali smo da dode osoblje hitne pomoci po mene i Magdalenu i da nas voze za Lund. Robert i Barbara su isli taksijem jel nam nije palo na pamet da Robert vozi auto u tom stanju (mislila sam da on zna o cemu se radi, mada mu doktorica nije nista precizno rekla).

Napokon su dosli sa nosilima na kojima je bila djecija stolica za moju malu Magdalenu.
Nikad necu zaboraviti taj prizor i osjecaj kad su ju stavili u tu stolicu. Posto je bilo jako vruce tih dana imala je samo bolnicku kosuljici i pelenu na sebi. Izgledala je jako iscrpljeno, tuzno, pocela je plakati kad sam ju spustila sa sjedne, bila je i jako gladna jel nije smila nista jesti ni piti zbog operacije.
Tu smo se razdvojili. Nas dvije smo otisle do garaze sa osobljem HITNE i jednom od sestrara koja je trebala ici s nama u slucaju da se nesta desi u putu (Magdalenini trombociti su bili toliko niski da su oni stalno ocekivali da ona pocme krvariti i bojali su se da nebi doslo do nutarnjeg krvarenja) . Robert i Barbara su otisli taksijem.
Smjestili smo se u kola hitne pomoci, Magdalena je plakala i pruzala rukice prema meni da ju uzmem a ja to nisam smila.
Iznad nje je visila flasa od infuzije koju je primala, usta su joj bila suha i stalno ih je skupljala. Bila je jako zedna a nisam joj smila nista dati da pije. Vani je bila uzasna vrucina i sparina pa isto tako i u kolima hitne pomoci jel nisu smili upaliti jako hladenje zbog Magdalene.

Putovanje do druge bolnice trebalo je trajati oko dva sata sto je meni trajalo citavu vjecnost.
Drzala sam ju za rukice, mazila i tjesila, razmisljala o svemu sta nam se dogada i sta nas sve ceka u toj bolnici. Nisam bila svjesna situacije i na trenutke sam mislila da ja to sve sanjam.
Bili smo tako sretni sa svojim curicama, vrijeme nesporazuma, nesuglasica i svega sto ima u jednom braku bilo je daleko iza nas.
Par dana prije isli smo gledati kucu koju smo kasnije odlucili kupiti, to je bilo ispunjenje naseg sna da imamo kucu, svoje dvoriste sto je Barbara odavno zeljela a i mi. I bas danas smo ocekivali poziv na koji smo trebali potvrditi da kupujemo tu kucu te poceti planiranje preseljenja i td..
Tesko mi je opisati kako sam se jadno osjecala tad. Svasta mi je prolazilo kroz glavu, cjeli moj zivot. Tako sam htjela da sve ovo nije istina , da se probudim da nastavim planiranje naseg godisnjeg odmora na koji smo trebali uskoro krenuti. Za manje od mjesec dana zeni se moj jedini brat, sve je vec bilo kupljeno za svatove, Barbara je provodila sate pred ogledalom u haljini koju je trebala imati na ujinom vjencanju i samo je planirala sta ce raditi u Hrvatskoj i brojala je dane kad cemo krenuti.
Kako joj reci da nemozemo ici u Hrvatsku, da je seka jako bolesna, kako reci nasoj familiji, prijateljima.
Pitanja su se gomilala a ja niti na jedno nisam imala odgovor.
Na putu do bolnice dva puta sam gubila svijest, sjecam se da mi je sestra davala da pijem vodu a ja to nisam htjela niti mogla!!! Rekla sam joj kako da ja pijem vodu dok se moja curica pati od zedi i pogledom me moli da joj dam njen caj koji je uvjek pila a ja to nisam smila...
Posto smo javili roditeljima u kakvom je stanju nasa mala Magi prije nego sto smo krenuli za bolnicu u Lund, poruke podrske od brata, obitelji, prijatelja su cjelo vrijeme stizale na mobitel a ja sam ih citala, odgovarala im i neutjesno plakala.


Napokon smo stigli u Lund. Magdalena je bila toliko iscrpljena da vise nije mogla ni plakat.
Smjestili su nas u sobu, svi su bili tako dragi i pazljivi prema nama.
Nakon nekog vremena doslo je vrijeme da Magdalena ide u operacionu salu. Drzala sam ju u narucju i plakala, ona je gledala u mene svojim tuznim okicama kao da me hoce pitati mama sta se to meni desava?, kud me vode ovi nepoznati ljudi?, mama nedaj me i drzi me cvrso!!!!
Kad su joj poceli davati ljekove za uspavljivanje ona se opustila i sklopila okice. Uzasan osjecaj koji nikad,nikad necu zaboravit. Trebala sam izaci van da ju voze u operacionu salu a ni sama nisam znala kako da se odvojim od nje, plakala sam i bila izvan sebe. Pomislila sam Danijela pa ovo nije san ovo je stvarnost!!!!
Zasto, zasto moje djete, zasto ne ja??!!!!

Otisla sam u nasu sobu i cekala da Magdalena bude gotova pa da me zovu da budem s njom dok se budi. Vrijeme dok sam cekala trajalo je citavu vjecnost a strah je bio sve veci, pocela sam shvacati u kako ozbiljnoj i opasnoj situaciji se nalazimo. Sama pomisao da je moja curica bolesna dovodila me je do ludila a pogotovo tako tesko bolesna. Sve bih dala da mogu svu tu patnju koju ona prolazi prenjeti na sebe ali nazalost to nije bilo moguce a dani patnje i mucenja su tek bili pred njom i nama.


Kad je operacija bila gotova otisla sam kod nje. Ona je jos uvjek spavala, na vratu je imala veliki flaster (tu je bila ugradena mala cjevcica koja vodi do srca, da bi se na izlazu koji je na prsima kasnije mogla vaditi krv, davati kemoterapija i svi potrebni ljekovi koje ce trebati u buducnosti), na prsima jos veci, a na ledima jos tri manja (tu su ju boli kad su vadili uzorak kostane srzi).
Bila je jako otecena, plava na mjestima gdje su joj pokusavali izvaditi krv u bolnici kod nas. Oped sam dozivila sok i pala u depresiju misleci, ne,ne ovo nije istina to nije moja mala Magdalena, ona je dobro ovo je neko drugo djete. Nazalost to je bila ona i nitko drugi, moja mala curica samo pet mjeseci stara a toliko je vec propatila!!!

Pocela se buditi, oped je neutjesno plakala, imala je bolove pa su sestre rekle da ce joj dati morfij za smirenje!!! Morfij sta je s vama, pa to je djete to je opasno za nju pomislila sam u sebi i dozivila jos veci sok. Dok su joj ga davali imala sam osjecaj da mi unistavaju djete a ja nemogu poduzeti nista, to me ubijalo....

Nas mali borac za zivot !!!!
152641-12


Poslje se malo smirila. Dosli smo u nasu sobu. Razgovor s doktorima je tek sljedio, cekali smo. Barbara je trckarala po odjelu sva izvan sebe kad je vidila koliko igracaka ima u toj bolnici a i svega drugog sto je njoj bilo jako interesantno. Posto ona jos uvijek nije bila svjesna situacije u kojoj se seka nalazi, jel i ona je samo djete bila je jako sretna jel smo svi skupa na nekom za nju super mjestu gdje ima puno djece i zanimljivih igracaka, a tete koje tamo rade su tako dobre i drage da covjek nemoze vjerovati da je u bolnici.

Napokon je dosao doktor i poceo objasnjavati Magdalenino stanje. Rekao je da je skoro 100% siguran da nasa mala Magdalena boluje od leukemije ali da treba sacekati dva dana da se vidi sta ce reci nalaz kostane srzi da bi se moglo utvrditi koji je tip leukemije i koja kemoterapija pase za nju.
Nismo mogli vjerovati svojim usima, leukemija bolest opasna po zivot, kemoterapija, zivot u bolnici na duze vrijeme i jos puno toga sto ide uz tu bolest.

Vrijeme cekanja nalaza trajalo je citavu vjecnost. Bojala sam se uzeti brosuru u kojoj je pisalo sve o leukemiji jel sam se duboko u sebi nadala da ce nam reci da je s nasom curicom sve uredu i da je zdrava. Napokon sam skupila hrabrost i uzela ju, otisla u sobu i pocela citati. Tamo je pisalo da postoji tip leukemije AML koji se ljeci otprilike 6 mjeseci i tip ALL za koji ljecenje traje oko dvije i pol godine.
Robert i ja neznajuci previse niti o jednom tipu pomislili smo ako vec ima leukemiju da bar onda ima ovaj tip sto se krace ljeci da se nepati dvije i pol godine.
Napokon je dosao i taj dan istine. Nalazi su bili gotovi. Dosao je doktor sa sestrom i sjeli smo.
Rekao nam je da su njegove sumlje potvrdene i da nasa mala Magdalena boluje od leukemije tipa AML.
U trenutku sam pomislila ajde bar nek je taj tip sto se krace ljeci kad je vec tako moralo da bude. Pitanja su dolazila sama od sebe a doktor nam je pokusao odgovoriti tako da sto bolje shvatimo o cemu se radi.
Napokon nam je objasnio razliku izmedu leukemija AML i ALL gdje je usljedio jos jedan veliki sok. Leukemija AML je opasnija i agresivnija od leukemije ALL, postotak prezivljavanja je puno manji.
Ne to nije istina, to se nama nedesava, zasto, zasto, oped ista pitanja na koja niko nema odgovor!!! Sama pomisao na to da joj je zivot u opasnosti dovodio je do ludila iz kojeg se nije moglo lako izaci. Vrijeme plakanja, tuge, bjesa i patnje za sve nas tek je bilo pred nama a mi nismo bili spremni na to, jel mislim da niko nemoze ni biti spreman na tako nesto.

Sta se kasnije desavalo pisat cu cim uhvatim malo slobodnog vremena kojeg sad bas i nemam previse!!!!


152641-14





152641-47

Hur började vårt mard...

1 Läs mer >>
2006.08.10. Torsdag - Cetvrtak


FÖRSTA BÄHANDLING

Jag kan inte förstå vad har hänt, kan inte fata att min lilla dotter är så sjuk! Hon ligger i sängen svullen och trött. Hon kämpade så mycket sista dagarna och hade jätte ont.

Idag ska dem starta hennes första behandling. BEHANDLING, när jag tänker på detta ord blir jag rädd direkt. Jag vill ta min Magi och gömma henne någonstans att ingen kan hitta oss. Det snurrar många tankar i mitt huvud idag, en av dem är att läkarna kanske har fel och att min lilla Magi är frisk och behöver inga behandlingar alls men tyvärr den enda som har fel är jag.

Klockan 11:00 kommer sjuksköterska in i rummet och förklarar allt om denna behandling som ska startas nu. När jag och Magi stannade själv tittade jag i på alla dem slangar som var kopplad till hennes lilla kropp.

Jag hade så dåligt samvete när jag har tittat på denna medicin och tänkte hela tiden att det ska bara skada hennes kropp eftersom jag inte vill fatta att hon är så sjuk och har leukemi.

Livet är så orättvist!!!!!!!!!!!!!!!!!!


PRVA KEMOTERAPIJA Cartoon Glitters # 175508
Jos uvijek nevjerujem sta nam se to desava, nemogu se pomiriti sa sudbinom, gledam moju malu Magdalenu kako bespomocno lezi u krevetu sva otecena i ispacena od bolova i neprospavanih noci.
Danas Magdalena treba poceti sa svojom prvom kemoterapijom. Kemoterapija, sama rijec budi strah u meni i dode mi da ju uzmem i sakrijem daleko od svih jel mi kroz glavu prolaze svakakve misli pa i ta da su sigorno pogrijesili da ima leukemiju i da njoj kemoterapija nije potrebna.
Oko 11:00 dolazi sestra i objasnjava mi sve o kemoterapiji te ju ukljucuje. Kad smo ostale same neprestano sam gledala u taj ljek koji lagano kaplje i putuje u tjelo moje male curice, Imam tako glup osjecaj da to nije dobro za nju, da ce joj biti jos gore jel nevjerujem i stalno mislim da nije moguce da ima leukemiju..
152641-48



152641-49


2006.08.11. Petak
- Fredag

Magdalena är glad idag. Hon skrattar, pratar på sitt sätt och leker . Hon blev vaken till klockan 1 på morgonen. Jag är så glad när jag kan se min lilla flicka pigg igen.

Jag tänkte idag när hon blev bättre att vi ska snart åka hem och allt ska bli bra igen, men tyvärr är det inte sant. Vi är nu på början av denna väg som bli inte lätt för oss och man kan inte bli säkert klarar hon sig eller inte……..

Jag kan inte alls tänka på det att leva utan henne och det gör så ont när jag tänker att i hennes lilla kropp finns det jävla leukemi som kan ta henne från mig när som helst.

..............................................................................................................................................................

Magdalena je danas puno veselija, smije se guce, igra se. Bila je budna do jedan sat ujutro. Ja sam presretna jel oped vidim veselo lice moje male curice i stalno mislim kako cemo mi uskoro kuci sto nazalost nije istina!!!
Stalno se borim s prokletim mislima kako bi ju mogli svakog trena izgubiti i kako ta prokleta bolest vlada njenim tako malim i bespomocnim tijelom.

2006.08.12. Subota - Lördag

Idag är Magi mycket bättre. Hon har sovit bra som är inte vanligt för henne i sista tiden eftersom hon har ont och kan inte slappna av och somna.

Idag har vi fått besök. Våra vänner Renata och Damir har varit här tillsammans med farmor Vera.

Det är så konstig känsla att vänta på besök när man är i sjukhuset. Igår kväll har jag städat lite extra i vårt rum. Jag vill att allt bli fint när dem kommer, men det kan aldrig bli fint när man är här och kämpar för livet, men, men…

Jag blev så glad att äntligen ska jag träffa min väninna Renata. Med henne kan jag dela glädje och sorg när jag känner för det . Vi var i kontakt alla dem dagar men jag vill träffa henne och få prata med henne, hon är som syster for mig.   

När dem kom in i vårt rum tänkte jag att mitt hjärta ska spricka i flera bitar, jag hade så ont i bröstet och vill skrika men samtidigt var jag tvungen att visa sig stark framför Barbara eftersom hon viste inte hur kritiskt är allt med hennes lilla syster.   

Barbara blev så glad när dem kom, hon kastade sig på att öppna alla paket som dem hade med sig för henne.

Tiden med dem gick så fort och snart var det dags för dem att åka hem. Det var så jobbigt.

Jag hade känslan att dem ska vi inte träffa på länge och det var så jobbigt att se Barbara ledsen. Hon skrek och slog i mig när dem satt sig i bilen, hon vill att dem stannar lite till med oss. Det var första gången att hon reagerade så.

............................................................................................................................................................

Danas je Magi puno bolje, dobro je i spavala sto u zadnje vrijeme i nije cesto jel se budi vise puta po noci a po danu skoro da i nespava.
Danas su nam dosli u posjete nasi prijatelji Renata i Damir i baka Vera. Kako je cudan osjecaj docekati nekog u bolnici. Dan prije sam pocela sklanjati po sobi, da sve bude sto ljepse koliko to moze biti u jednoj bolnici. U meni se pojavio osjecaj radosti sto cu sresti nekog svog, nekog tko mi je toliko drag i s kim sam u posljednje vrijeme djelila veselje i tugu i sve sto me snaslo a to je moja Renata. Svaki dan smo u kontaktu ali potreba da ju vidim i zagrlim bila je toliko velika da ju nemogu ni opisati. Kad su usli u sobu mislila sam da cu puknuti od tuge i bola koji sam osjecala, a u isto vrijeme morala sam se kontrolirati zbog nase Barbare koja nije bila svjesna koliko je bolesna njena mala seka!!!
Barbara je bila presretna kadi h je ugledala, odmah se bacila na otvaranje poklona koje je dobila i svi su se trudili da ju zabave samo da joj dan bude ispunjeniji.
Vrijeme je jako brzo proletjelo i morali su krenuti kuci. Uzasan osjecaj za sve nas! Srce mi se kidalo, tjela sam joj jos toliko toga reci, ali nisam mogla. Imala sam osjecaj kao da ostajemo na drugoj strani svijeta i da se necemo dugo vidjeti.

152641-50

Cartoon Glitters # 175407

13.08.2006. Söndag - Nedjelja

Magi är rätt bra idag. Hon kräktes fem gånger pga. medicin som hon får via munnen.  Hon sover mycket bättre på nätterna. Hon skrattar oftare nu och hennes blick seger bara att hon inte fattar vad har hänt med henne. Normalt hon är så liten och kan inte förstå vad vi måste gå igenom nu.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Magi je dosta dobro danas. Pocela je povracati od ljekova koja dobiva na usta. Danas je povratila 5 puta od istih. Zasada puno bolje spava po noci nego prije.
Sve se vise smije i guguce a njen mili pogled mi govori da ni sama nije svjesna svega, muka koje ju tek cekaju, niti to moze biti jel je premala

14.08.2006. Måndag – Ponedjeljak

Magi ser inte alls sjuk nu. Hon är glad, skrattar hela tiden och fick tillbacka fin färg på ansikte. Hon kräktes bara en gång idag.

Idag gick hon hos tandläkare klockan 14:10 och allt var ok.

Barbara och jag gick idag till Ronald McDonald’s hus. Där fick vi ett rum som vi kunde använda under tiden när Magdalena ligger på sjukhuset.

Allt är så fint där, hus, trädgård och personalen som finns alltid för oss när vi känner oss dåligt och är jätte ledsna. Det var stor betydelse för mig eftersom hela min familj bor i Kroatien och ingen kunde komma hit direkt och var med oss nu i våra jobbiga stunder.

Barbara hade jätte roligt där och jag försökte skratta och leka med henne på samma sätt som vi brukade göra innan Magi blev sjuk men det var jätte jobbigt. Jag blev så ledsen hela tiden och ville bara gråta och skrika. Frågade sig hela tiden varför min lilla flicka varför inte jag???

Jag är så tacksam att jag har min dotter Barbara, utan henne skulle jag inte klara alla jobbiga stunder. Jag brukar sa till henne att hon är min bästa vän, min lycka och allt finaste som finns på jorden.

När jag flyttade till Sverige för 8 år sedan och lämnade alla mina nära och kära i Kroatien drömde jag hela tiden bara att åka tillbacka och livet i Sverige var inte möjligt för mig. Jag hade inte lätt första två år i Sverige och det värsta som hände mig var att jag fick vätta att jag kanske skulle aldrig bli mamma.

När Barbara föddes allt började ändra sig. Jag började vänja mig på detta land, människor och allt annat. Hon blev min lycka som hjälpte mig att kämpa med allt nytt som jag var tvungen att lära mig.

Det värsta nu är det att jag inte kan hjälpa min lilla Magi, att jag inte kan byta plats med henne och ha ont istället för henne. Det är så jobbigt att varje natt måste jag lämna en av dem och titta på deras ledsna blick när jag går ut från rummet.

 Jag bara hoppas att snart kan vi leva normalt igen.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Magi uopce neizgleda bolesno, vesela je, smije se i ima ponovo ljepu boju u licu. Danas je povratila samo jednom.
Danas smo isli kod zubara na pregled u 14:10 i sve je u redu.
Moja Barbara i ja smo danas isle u kucu Ronald McDonald?s gdje smo dobili sobu da bi mogli malo otici iz bolnice i spavati tamo s Barbarom da sto manje pati. Sta nas je tamo sve docekalo, ljepota same kuce i dvorista, ljubaznost i toplina ljudi koji su tamo zaposleni, i koliko je sve prilagodeno dijeci toliko me dirnulo da bi svaki put plakala kad bi dosla tamo jel sam osjecala toliku paznju koja mi je sad bila itekako potrebna.
Pokusavala sam se s njom igrati i zezati kao nekada samo da nepati i ona puno jel za nju vise nemam vremena kao prije i stalno je ona ta koja mora cekati na sve i na koju cesto istresemo svoju ljutnju nazalost. Presretna sam da imam moju malu a oped tako odraslu Barbaru jel bez nje ovo sve nebi mogla podnesti. Ona je oduvjek moje sve i cesto puta joj znam reci da je ona moja najbolja kolegica, mama, sreca i sve najljepse sto se u zivotu moze desiti. Kad sam prije 8 godina dosla u Svedsku i ostavila svoje najmilije zelja mi je bila samo da se vratimo u Hrvatsku i zivot u Svedskoj za mene je bio nezamisliv jel sam uz osjecaje nostalgije u prve dvije godine u Svedskoj prosla puno toga na sta se nevolim ni prisjecati, a jedan od problema je bio i taj dali cu moci imati djecu. Kad se moja Barbara rodila sve se promjenilo i lagano sam se pocela privikavati na ovu zemlju, ljude i obicaje mada mislim da nikad necu vamo osjetiti onaj osjecaj kao u Hrvatskoj, osjecaj da sam kod kuce!!!
Najgora mi je noc i kad ostanem sama sa svojim mislima koje me ubijaju pa tako i ova. Stalno me muci jedno te isto pitanje na koje nemam odgovor a to je ZASTO ONA, zasto ja nisam dobila tu odvratnu bolest. Dala bih sve na ovom svijetu da mogu ja biti na njenom mjestu a da ona bude zdrava. Osjecam se toliko nemocno i bezvrijedno jel prvi put otkako sam postala mama nemogu pomoci svome djetetu kad je bolesno i ozdraviti ga.

15.08.2006. Tisdag – Utorak

Runt halv 8 tvättade jag Magi innan operation. Idag ska dem ta prov på benmärg och samtidigt ska dem spruta in medicin i ryggen. Runt halv 9 kör vi henne upp och dem ger henne medicin att somna. Det är fruktansvärd känsla för mig när jag tittar hur hon tappar krafter att röra sig och sakta slocknar sina ögon.  Varje gång blir jag jätte ledsen och gråter mycket innan jag går ut från detta rum.  Varje gång samma frågor varför hon, varför inte jag? Hon är så liten och det är inte rätt att hon måste kämpa så mycket och ha ont.

Hon blev glad efter operation, men jag blev jätte rädd vilka svar ska vi få sen.

Hon fick utslag på benen och magen idag.

Klockan 11 på kvällen var hennes första behandling färdig.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Oko pola osam sam kupala Magi prije operacije. Danas ce joj ponovo vaditi kostanu srz a ujedno i ubrizgati lijek u leda. Oko pola devet ju odvozimo u salu za uspavljivanje. Ja sam uz nju dok ju uspavljuju. Grozan je osjecaj kad gledam kako se njene okice lagano sklapaju, njeno nalo veselo tjelo gubi snagu i postaje potpuno mirno. Svai put ista bol, ista tuga, sto pitanja na koje nenalazim odgovore. Boze tako je mala a toliko muka je vec prosla. Zasto, zasto ja nisam ta da podnesem taj bol a ne moja mala curica???
Poslje operacije je vesela a u meni raste strah kakvi ce biti rezultati kostane srzi i sta nas sve ceka !!!
Danas je dobila osip po nogicama i stomaku.
Oko 23:00 h ju skidaju s aparata i s tim je gotova prva kemoterapija.

16.08.2006. Onsdag – Srijeda

Idag åkte Barbara och jag första gången hem efter Magdalena blev inlagt på sjukhuset i Lund. Det är första gången att jag inte känner glädje när jag går hem istället vill jag aldrig komma ditt igen. Det är så svårt att förstå men allt fint som vi upplevde i vårt lägenhet gick sonder denna dag när Magdalena blev sjuk och enda bild som jag har nu i huvud är den morgon när vi kom hem att packa väskor för Lund.

När vi kom till Växjö gick vi först till affären och sen hem. Det var så jobbigt att komma in i lägenheten. Allt var som denna morgon, våra grejer var överalt, allt var som vi har lämnat innan vi åkte till Lund.

Jag kämpade så mycket jag kunde för att visa inte till Barbara att jag är mycket ledsen. Hon blev jätte glad när hon fick se alla sina leksaker och grejer i hennes rum. Hon längtade att komma hem igen, hon är bara barn som inte kan känna samma som vi vuxna.

Sen har jag lämnat Barbara hos Renata att hon kan leka med Emma och Tea och jag gick hem att packa allt som vi behöver till Lund.

Nu när jag kom själv in i lägenhet började jag gråta och skrika direkt när jag såg alla Magdalenas grejer och hon var inte där. Hennes kläder, leksaker och handuk som hon inte kunde somna utan.

Jag kastade mig på golvet och kramade alla hennes grejer , önskade med hela mitt hjärta att hon är där och gör allt som hon brukade göra när hon var hemma.

Jag fick panik när jag kom in i sovrummet. Våra kläder var överalt, jag hade inte tid att göra fint denna morgon när vi kom hem från akuten att snabbt packa grejer som vi behöver till Lund. Magdalenas lakan var på min sida av sängen eftersom hon sov med mig dem sista dagar när hon blev ledsen och hade ont. Jag låg på hennes lakan och kunde känna hennes doft. Jag tänkte att mitt hjärta ska gå sönder i tusen bitar. När jag lugnade nig lite glömde jag helt att jag är hemma att packa grejer till Lund. På något konstigt set började jag direkt städa lägenheten samma som jag ville snabbt plocka bort allt som påminner mig på denna morgon. När jag har städat färdigt packade jag allt vi behövde och då var det dags att åka tillbacka till Lund. Jag blev så ledsen och trött när jag gick ut från lägenheten men hade inte tid att vila eftersom jag ville komma tillbacka till Lund innan det bli mörkt utte.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Danas smo ja i Barbara isle prvi put kuci otkako se Magdalena razbolila. Prvi put se neveselim sto idem u nas stan i najradje bi da nikad vise u njega nemoram ni uci jel otkako se Magi razbolila u meni se potisnulo sve ono lijepo sto smo u njemu prozivjeli a obuzela me samo tuga i bjes jel me tamo sve podsjeca na dan kad smo se dosli pakovati za put u Lund.
Najprije smo otisle u trgovinu pa tek onda kuci. Osjecaj tuge i bola kad sam usla u stan, te prizor svega razbacanog po stanu kako smo ostavili kad smo odlazili u Lund me toliko gusio da sam u jednom trenutku pozelila da me nema, da to vise nikad nevidim. Suzdrzavala sam suze zbog Barbare koja je bila presretna sto vidi svoje igracke pa se odma pocela igrati. Malo poslje sam ju odvezla kod Renate da se igra s Teom i Emmom a ja sam otisla kuci da spakujem sta nam treba pa da se vratimo u Lund.
Tek sad kad sam usla sama u stan pocela sam plakati i vristati vec u hodniku. Svagdje oko mene stvari od moje male curice, a nje nigdje. Nena roba, njene omiljene igracke razbacane po podu u dnevnom boravku, peskiric bez kojeg se nemoze spavati!!!!
Klekla sam na pod, ljubila i grlila sve njeno sto mi je palo pod ruku, htjela sam da bude tu, da se igra, smije, place kad je pospana i sve drugo sto je imala obicaj raditi.
Odlazak u spavacu sobu bio mi je kao nocna mora. Po krevetu razbacane stvari koje smo pakovali pa vadili iz torbi onog prokletog jutra, na krevetu njena plahtica na koju je malo povratila prije nego smo ju vodili na hitnu a koju nisam stigla skloniti u svoj toj guzvi. Legla sam na krevet gdje je Magdalena uvijek spavala a njen miris se osjecao u svemu. Mislila sam da ce mi srce puci i stalno sam prizeljkivala da je sve ovo san i da se napokon probudim.
Kad sam se malo smirila nije mi bilo na kraj pameti pakovanje stvari. Kao da sam zaboravila zasto sam dosla. Pocela sam odmah spremati po stanu i nisam stala dok sve nije bilo na svom mjestu. Kad sam napokon i stvari spakovala doslo je vrijeme povratka u Lund.
Zakljucavala sam vrata na izlasku i imala osjecaj da iza tih vrata ostavljam jednu veliku prazninu koju nikad nitko nece popuniti?..

17.08.2008. Torsdag – Cetvrtak

Klockan 8:00 Magdalena hade ögonundersökning.  Klockan 13:00 hade vi tid att prata med läkare. Jag var så närvors och tänkte att han ska sa till oss att behandlingen hjälpte till Magi och att vi kan gå hem men tyvärr hade jag fel.

När dem kom in i rummet satt vi oss och fick veta att nu måste vi bli starka och kämpa mycket, att nu efter behandlingen kommer kroppen att reagera jätte dåligt och det bli inte lätt förr oss alla.

Dem förklarade vad det betyder och sedan sa dem till oss att vi ska lämna blodprov för att dem kan kola passar någon av oss att donera benmärg till Magdalena eftersom hon behöver den akut.

Jag har inte fattat riktigt hur gör man allt detta med benmärg men jag frågade direkt finns det någon risk för Barbara om det visar sig att det är hon som passar best. Läkare svarade att det finns risk för henne också. Vilken känsla jag hade då, kan inte beskriva. Tänk om hon passar och kan hjälpa sin lilla syster men samtidigt finns det ris för henne. Hur ska man som föräldrar kunna bestämma vad bli rätt, usch vad jobbigt igen.

Jag gick ut och har gråtit så mycket att jag fick ont i bröstet. Hur kan livet bli så orättvist?? Varför, varför usch…………

Magdalena klijade sig onormalt på fåterna idag och fick några sår i munnen som gjorde jätte ont.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
U 8:00 smo imali pregled kod ocnog doktora.
U 13:00 razgovor s doktorom. Prije nego sto je doktor dosao ocekivala sam stalno da ce reci da je kemoterapija uspjela i da mozemo ici kuci sto nazalost ponovo nije bila istina.
Kad su napokon usli u sobu svi smo sjeli a strah je bio u svakom djelu sobe. Vijest koju sam najmanje ocekivala bila je ta da se sad dobro pripremimo na dane koji dolaze te da ce Magdalena tek sad biti lose i kriticno zbog kemoterapije i naravno bolesti koju ima.
Isto tako su nam rekli da ce nam danas svima trojima vaditi krv da bi se vidjelo dali netko od nas pase za donatora kostane srzi Magdaleni koja je to trebala pod hitno!!!
Iako to sve nisam bas najbolje razumjela jedino sto me najvise patilo i sto sam pitala bilo je to dali postoji rizik za Barbaru ako se ispostavi da ona odgovara za donator ana sta su oni rekli da postoji. Ponovo onaj odvratan osjecaj tuge, bjesa i bola stvorio se u meni .
Boze dragi kako se odluciti na to da pomogne svojoj seki a ujedno se moze i njoj nesta desiti, a s druge strane sta ako odlucimo da nepomogne seki pa se njoj nesta desi sto nebi trebalo???????? Kad su doktori otisli nisam vise mogla sjediti u sobi pa sam otisla van i plakala na sv glas. Bila sam bjesna i razocarana na zivot i sudbinu sto su mi priredili da moja djeca pate i stavljaju me na tolike kusnje i muke za koje se bojim i neznam naci najbolje rjesenje????
Magdalenu su danas nenormalno svrbjeli tabani a dobila je i ranice u ustina koje su joj zadavale velike bolove i muke kao da sved o sad nije bilo dosta!!!!!
152641-51

18.08.2006. Fredag – Petak

Magdalena har feber idag. Hon gick att röntga vänster hand idag. Idag fick hon trombocyter, kräktes och skakades. Helt enkelt hon blev jätte dåligt.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Danas Magdalena ima temperaturu. Isla je na rengen lijeve ruke danas.
Dobila je trombocite a navecer se jako tresla, povracala i bila lose?..
152641-52


19.08.2006. Lördag – Subota

Magdalena har feber 40 grader idag. Hon fick igen trombocyter idag och blod också.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Magdalena danas ima temperaturu 40 C.
Ponovo je dobila trombocite a i krv !!

20.08.2006. Söndag – Nedjelja

Magdalena är värre och värre. Runt 11:00 fick hon näsblod. Tre gånger fick hon trombocyter idag och blod fick hon 16:30. Dem har tagit blod från fingret idag.

Klockan 23:00 fick hon näsblod igen. Dem inhalerade henne på naten eftersom hon fick problem att andas. I visa stunder slutade hon andas och kändes som att det är något som sitter fast i hennes hals. Det var fruktansvärt att se henne när hon mår så dåligt och jag som är hennes mamma kan inte göra något.

Jag kan inte sova på nätterna längre eftersom jag är så rädd att hon ska sluta andas och jag ska inte kunna vakna och hjälpa henne. Jag är så rädd att jag ska stanna utan henne och då vill jag inte leva heller, jag vill dö med henne om hon inte klarar allt detta. Det är så konstigt att varje gång när jag börjar tänka svart kommer direkt Barbaras ansikte framför mina ögon som att hon frågar mig har jag glömt att jag har henne också. Då fick jag krafter tillbacka och tvingar mig att börja tänka positiv men det är inte alls lätt nu.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Magdalena je sve losije. Oko 11:00 h pocela joj je curiti krv iz nosa.
Dobila je trombocite 3 puta, krv su joj poceli davati oko 16:30h.
Vadili su joj krv iz prsta.
Oko 23:00 ponovo krv iz nosa
Po noci su ju morali inhalirati da bi mogla disati posto je imala sve cesce probleme s disanjem pa bi u nekim trenutcima pocela grcati i ostajati bez zraka.
Od samog pocetka nemam mira niti mogu normalno spavati po noci ali otkako sam svjesna da bi mogla prestati disati dok ja spavam nepada mi napamet da jegnem a kamoli da zazmirim.
Strah da cu ostati bez svoje male curice bio je sve veci a bol u prsima me toliko gusila da sam mislila da cu se srusiti. Kad bi se malo smirila i zaspala mene su obuzimale svakojake misli pa i one najcrnje. Puno puta sam pozeljela da umrem, da me nema, da si napravim nesta jel sam mislila da necu moci podnesti sve to sto se desava i sto ce se desiti. Najcudnije u tome razmisljanju uvijek bi mi se pojavila Barbarina slika pred ocima i tako bi prestala misliti na gluposti a usput bi dobila potrebnu snagu i volju da sve izdrzim i borim se skupa s mojom malom curicom?

2006.08.23. Srijeda
Danas je ponovo isla na uspavljivanje da bi joj izvadili uzorak kostane srzi, ugradili sondu te izvadili konce od operacije na vratu.
Danas su Magdaleni ugradili sondu posto vise uopce nije mogla gutati zbog ranica u ustima.
Prvu hranu preko sonde pocela je primati oko 15:15h a hrana je bila NAN 2.

Dani su prolazili a nasa mala curica bila je sve losije, problemi s disanjem, povracanje, proljev, bolovi u tjelu te davanje morfija par puta na dan da bi ju smirili bili su nas novi zivot koji nikome nebi pozeljela da upozna jel je to pravi pakao?
Sto se ona vise patila ja sam isto bila sve gore a nisam to nikom smila dok raja pokazat i reci. Stalno sam mislila kako joj nema spasa, kako su joj dani odbrojani. Ni sama neznam koliko sam puta sanjala da joj pripremam sahranu i izbezumljeno trazim stvari koje mislim da su joj potrebne da neplace kad je nebude a koje bi volila ponesti sa sobom?? Ti snovi me ubijaju, guse nedaju mi mira po cjele dane. Kako da zamislim zivot bes tog malog bica koje je raslo u meni, koje sam ja rodila i mislila da ju mogu zastititi od svega ruznoga a obasuti samo lijepim stvarima, kako ostati normalan uz ovakve muke i probleme bez igdje ikoga svoga.
Boze sta bi dala da su mi moji blize, da ih samo mogu vidjeti, isplakati se s njima ?????

2006.08.24. Cetvrtak
Magdaleni ponovo curila krv iz nosa

2006.08.26 Subota
Danas je moj rodendan. Dan kad trebam biti sretna a ja se pitam zasto uopce postojim i najradje bi da se nisam nikad ni rodila?
Danas se zeni moj dragi bratic Nikola na cijem smo vjencanju i mi trebali biti, zajedno na okupu s ostalom familijom sretni i veseli kao i uvijek kad se okupimo. Pretesko mi je i danas posebno mislim da dan kad smo saznali da nasa mala curica boluje od leukemije. Boze zasto mi to radis, cime sam to zasluzila, zasto,zasto ????
152641-60

Cartoon Glitters # 175715Kad bi samo postojala dobra vila da ispuni moju najvecu zelju!!

2006.08.30. Srijeda
Magdalena vadila kostanu srz i dobila lijekove u leda.
152641-58


152641-59


2006.08.31. Cetvrtak
Danas je rodendan mome bratu. Oped dodatna tuga jel nije blize da ga mogu sresti i zagrlit sto mi je toliko potrebno. U isto vrijeme danas jos vise razmisljam o njegovom vjencanju koje ce biti iduci njesec i svemu sto smo skupa prosli u zivotu. Zasto, zasto je sudbina tako htjela?..
Kako patnji i muci nikad kraja tako je bilo i danas kad smo saznali da nitko od nas neodgovara kao donator kostane srzi za Magdalenu, te da se mora slati potraznja u svijetske banke kostanih srzi da bi se vidjelo postoji li netko od prijavljenih tko bi mogao pomoci?

2006.09.01. Petak
Danas su nam u dosle u posjete Branka i Filka. Nemogu opisati kako sam se osjecala kad me je nazvala i rekla da ce doci da nas vide, da kazem sta nam treba i da ce napraviti sve sto je potrebno dabi nam bar malo olaksali ovu nasu situaciju.Ovo je zivi primjer da se u zlu vidi ko su ti iskreni prijatelji i kome je stalo do tebe. Ipak smo mi bili udaljeni oko 180 kilometara od svog mjesta, pa nisam ni pomisljala da bi se netko s kim se povremeno vidam dosao da nas posjeti i vidi kako nam je, kad to nisu napravili oni za koje sam do jucer smatrala da smo ?familija?, ?prijatelji? te da na njih mogu racunati u svemu!!!
Filku sam upoznala kad sam isla na kurs ucenja Svedskog jezika a Branku sam upoznala na poslu gdje sam cistila i vidale bi se pretezno tamo. Hvala im na svemu. Nikad to necu zaboravit jel su mi pokazale da se i na njih mogu oslonit i traziti pomoc kad mi zatreba sto je meni toliko bilo potrebno??.

Magdalena je danas najlosije otkako se razbolila. Ima visoku temperaturu, proljev, povraca a poslijepodne joj je cijelo tijelo poplavilo i bila je jako kriticno.
Dobila je trombocite i krv danas.
Sve ovo vrijeme imam strah da cemo ostati bez Magdalena ali danas sam taj osjecaj osjetila najjace dosada????

2006.09.03. Nedjelja
Danas je Magdalena dobila plasmu.
152641-53


2006.09.05. Utorak
Danas je ponovo uspavana da bi joj izvadili uzorak kostane srzi.
Iscupala je sama sondu iz nosa pa su joj kasnije stavili novu..
Pocela je primati novu hranu preko sonde

2006.09.06.Srijeda
Danas smo saznali da je nalaz kostane srzi pokazao da nema stanica leukemije u istoj sto znaci da pozitivno odgovara na kemoterapiju.
Prvi put otkako se razbolila u meni se probudila rados koja mi je dala posebnu snagu da hrabro nastavljamo dalje.
Da se nebi previse opustili pojavi se osip iza desnog uha koji je lici na herpes?..
152641-54


2006.09.08. Petak
Pripreme za svatove su pocele prije tjedan dana a ja ih svaki dan zovem i pokusam se ponasati da sam dobro da bi njima bilo lakse. Prije svakod poziva se dobro isplacem da nebi popustila dok pricamo . Sve je nekako islo do jucer kad sam pitala sta se radi a moja kuma mi pocela objasnjavati kako se pakuju kolaci, peku pecenke, kiti sator pred kucom, ukrasava sala gdje ce biti vecera i sve ostalo . Rekla sam joj da mi da mamu da ju cujem. Kad se javila vise nisam mogla gutati tugu i plakala sam na sav glas a i ona samnom. Tjesile smo jedna drugu ali utjehe nije bilo. Jos uvijek nemogu vjerovati da mi se sve to desava i duboko u sebi mislim ma bit cu i ja uz njega, vidjet cu ga bar malo!!!! Slike naseg zivota koji nije bio niti nalo lak vracale su se jedna za drugom, bol i tuga sto smo tako daleko jedno od drugog neopisiva je. Zasto mi se ovo desava, zasto ja nemogu zagrliti svoga brata i pozeljeti mu srecu na dan njegovog vjencanja??? Sve me jos vise boli i ubija kad se sjetim razloga zbog kojeg je sve ovako moralo biti a nemozemo nista promjeniti koliko mi to god htjeli.
Napokon je i on dosao na telefon a ja sam ga kroz plac pocela zezat sto mi to radi i zeni se da ja nemogu doci, jel se boli da cu biti previse neozbiljna pa ce ga osramotit pred zenom itd.itd. Pokusavala sam ga nasmijavati ali nazalost tuga koju smo obadvoje osjecali nije se mogla nicim ukloniti. Posto od plakanja nisam vise mogla pricat a i osjecala sam se jako lose rekla sam da cu ga nazvati navece ponovo, na sta mi je on rekao ?ma nemoj se seko trositi znam ja da ti mislis na mene i da si s nama u mislima, ma zenit cu se ja ponovo kad mi ti dodes i imat cemo jos vece slavlje nego sad?!!!!
Kad sam prekinula vezu otrcala sam u sobu da legnem jel sam osjecala da cu se srusit. Prsa su me toliko boljela kao da mi netko zabada noz u njih, u glavi mi je bila tolika zbrka da sam mislila da cu istog trena umrijeti od tuge koju osjecam zbog svega.
Kasnije sam otisla u bolnicu okupati Magi . Kad sam se vratila u hotel prvi put sam upalila cd s pjesmama koje su bile pripremljene za bratove svatove. Tu su izmedu ostalih bile pjesme koje je on jako volio i koje smo skupa volili. Upalila sam radio, nazvala ga i pustila mu da slusa. Nisam mogla progovorit niti rijeci od plakanja a i njegov glas se naglo promjenio i nije bas puno mogao pricati. Rekao mi je da bi mi otpjevao jednu pjesmu ali da nemoze jel le mama u blizini pa da joj nebi bilo lose jel stalno place. Ja nebi bila ja kad ga nebi napadala da pjeva. Rekla sam mu nek mami kaze da ide van ili nek on izade ali da meni mora zapjevat!!!
Jos mi se sjecam njegovog glasa kad je poceo da pjeva a sto me najvise rastuzilo bile su same rijeci pjesme koja se zove ?tako mi nedostajes?!!!
Mislim da nema potrebe opisivati kako je kasnije tekao razgovor ako se to moze tako nazvati posto smo pretezno plakali.
Kad sam legla da spavam neprestano sam zamisljala kako se ja pojavljujem na njegovom vjencanju, kako se veselim skupa s njim, ponovo sam duboko u sebi osjetila da cu ja ipak stici na vjencanje , sto je nazalost bila samo pusta zelja a meni nije preostalo nista drugo osim suza koje nisu prestajale teci????

2006.09.09. Subota

Danas se zeni moj jedini brat Dario.
Dosao je i taj dan, vise nema vremena, sad stvarno pocimam shvacati da necu biti uz njega, nemogu, pa moje djete je stvarno bolesno, Boze ovo nije san, ovo se meni stvarno dogada.
Neopisivo je kako sam u jednom trenutku imala osjecaj kao da se budim iz sna ali ne na bolje vec mi je sve postajalo tako crno i tuzno. U jednom trenutku sam proklinjala sudbinu, moj zivot i srecu, ljutila se na sve i svasta dok se nisam trgnula i shvatila da mi to nista nece pomoci.
Rekla sam mami da me obavezno nazove kad pocmu svirat svirci u dvoristu i kad se okupe svatovi da bar malo cujem kad vec nisam tamo. Ona mi je rekla da me nece zvat, kao ma hajde sta ces to slusat ko da je to nesta itd. Ja sam joj rekla ako me ona nenazove ja cu zvati i da hocu bar tako da budem s njima kad drugacije nemogu.
Oko tri sata poslijepodne mama je nazvala. Javila sam se a ona je jedva kroz plac izgovorila ?evo poceli su?. Izasla sam van da me Barbara nevidi i plakala. Sad se to sve stvarno dogada, nema vise mastanja, gotovo je??.. Moj mobitel je bio preopterecen pozivima i porukama od rodbine i prijatelja koji su bili tamo. Svi su mi slali poruke podrske i utjehe, htjeli su da me cuju, daju mi snage mada bol sto nisam mogla biti uz svog brata na dan njegovog vjencanja nije mogao nitko niti ce ikada moci izbrisati iz moga srca??
Kad sam se navecer vratila u hotel nazvala sam hotel u kojem su bili svatovi i slusala pjesme i zamore prisutnih do pola tri ujutro. Bilo je raznih reakcija, prvo plakanje, pa smijanje jel je Barbara psovala sto se ujo zeni, poslje smo cak nas dvije i plesale ali to je kratko trajalo jel ni njoj nije bilo do veselja posto je bila jako tuzna i razocarana sto nismo isli. Par dana pred svatove jako je plakala i rekla Robertu i meni da nas sram bilo jel necemo ici uju u svatove.
Kako smo joj mogli objasniti da je seka jako bolesna i da moze umrijeti kad ona vec i ovako previse pati za svoje godine?????.
Dario i Monika
152641-76


152641-77

Cartoon Glitters # 210533Cartoon Glitters # 193567

2006.09.13. Srijeda
DRUGA KEMOTERAPIJA

Oko 9:40 Magdalena je uspavana da bi joj izvadili uzorak kostane srzi , te da bi dobila terapiju u leda.
13:15 h pocela s drugom kemoterapijom.
Odkako su nam rekli da je vrijeme za drugu kemoterapiju ja nisam mogla prestati plakati. Glupo je to reci ali bilo mi je muka od same pomisli da je vec vrijeme za drugu kemoterapiju i nove muke a ona se jos nije niti oporavila od prve kemoterapije. Osjecaj je bio grozan kao da dajem da mi unistavaju dijete a nista nemogu poduzeti da ju spasim!!!
152641-55


152641-56


2006.09.15. Petak

Magdalena dobila temperaturu.
152641-57


2006.09.16. Subota
Magi je nocas ponovo dobila morfij da bi se malo smirila i ublazili joj bolove.
Ima temperaturu, proljev, povraca a i ranice u ustima su se povratile?.

2006.09.17. Nedjelja
Magdalena dobila krv

2006.10.02. Ponedjeljak

Danas nam je dosla baka Nada iz Hrvatske (moja mama).
Jos uvijek nevjerujem da je tu. Napokon ju mogu zagrliti, isplakati se. Oduvijek smo jako vezane jedna za drugu, a sad mi je potrebna vise nego ikad. Barbara je presretna jel je dosla njena neozbiljna baka i neprestano nesta izvode pa je moja Barbara vesela i nasmijana kao nekada!!! Napokon sam se mogla opustiti sto se tice Barbare jel je sad imala nekoga kome je ona bila na prvome mjestu i ko je nju malo za promjenu slusao, vodao u setnje itd. posto ja i Robert to nismo stizali otkako se Magdalena razbolila. Bila je presretna sto ju baka vodi u vrtic i dolazi po nju pa je odmah na pocetku upozorila baku da neprica previse u vrticu jel ju nitko nece razumjeti pa ce joj se djeca smijati kasnije!!! Al nije ju bilo sramota da ju baka nosi na ledima u vrtic i iz vrtica, vec joj je vikala ?ajde konjo brze malo??..
Prvi put otkako se Magdalena razbolila i nas zivot se prebacio u bolnicu mozemo otici od nje na par sati i obavljati druge obaveze ili odmoriti kod kuce zahvaljujuci baki koja je ostajala sama s njom iako nezna pricati svedski.
U ta nepuna tri tjedna kako je baka bila tu i ja sam se uspjela odmoriti od svakodnevnih obaveza oko Barbare i Magdalene sto je meni sad najpotrebnije.
152641-61
Cartoon Glitters # 175061


2006.10.04.Srijeda
TRECA KEMOTERAPIJA

152641-62


152641-63Cartoon Glitters # 175092


2006.10.30 Ponedjeljak
CETVRTA KEMOTERAPIJA


2006.10.31. Utorak
Danas smo saznali da nisu nasli odgovarajuceg donatora kostane srzi za Magdalenu, te da se nemoze izvrsiti transplatacija.
Kada mislis da je sve tako crno i najradje bi samo plakao u bolnici u Lundu se uvijek trude da nam vrate osmijeh na lice a pogotovo dijeci sto se vidi na slikama....
152641-64


152641-67


152641-68


2006.11.21. Utorak
Danas je ponovo uspavana da bi se mogao uzeti uzorak kostane srzi.
Vratili smo se kuci iz Lunda posto nismo mogli poceti s petom kemoterapijom zbog losih nalaza.

2006.11.29 Srijeda
PETA KEMOTERAPIJA

Magdalena ponovo iscupala sondu.
152641-78


2006.11.30. Cetvrtak

Magdalena navecer pocela biti losije, dobila temperaturu

2006.12.01. Petak
Magdaleni otecena tjemenica na glavi
Povraca, ima temperaturu.
Poslijepodne dobila crvene tockice po glavi

2006.12.05. Utorak
Magdalena ostala u bolnici Växjö
Tri dana vec povraca, ima proljev i curi joj nos??

2007.01.02. Utorak
SESTA KEMOTERAPIJA

152641-79


2007.01.06.
DANAS SU GOTOVI SVI NALAZI KOJI POKAZUJU DA MAGDALENA NEMA STANICA LEUKEMIJE U TJELU I AKO NEDOBIJE POVRATAK BOLESTI OVO JE UJEDNO NJENA ZADNJA KEMOTERAPIJA
Cartoon Glitters # 175569Cartoon Glitters # 176401

BEHANDLINGAR - KEMOTE...