Lilla Sara ska alltid leva i vårt hjärta!!!
Lilla Sara ska alltid leva i vårt hjärta!!!
Förgår fick vi besked att vi kan åka till Lund att börja med ?sista? behandling för Magdalena. Jag gick hem och började packa grejer som vi ska ta med oss. Men det gick inte så snabbt som det brukade och jag blev så ledsen när jag tänkte på lilla Sara som dog den 14 december och lämnade oss för alltid.
Lilla Sara och hennes föräldrar är för oss mycket mer än vänner och sorgen som jag känner varje dag går det inte att beskriva.
Vi har varit tillsammans från början, kämpade med våra flickor och hoppades hela tiden att alt ska gå bra får bodda familjer, men alt ändrades snabbt för lilla Sara och hennes lilla kropp orkade inte mer med denna elaka sjukdomen som hon fick i juli detta år. Jag tänker på henne hela tiden och vet inte hur man ska klara sig när man kommer till Lund och träffar henne inte på avd. 64 som man brukade alltid göra . Min dotter Barbara letar efter henne så fort hon kommer på avdelningen. Barbara vet inte att lilla Sara har dött, och när jag har sagt åt henne att vi ska till Lund först som hon har sagt var det ?o vad jag är glad att jag ska träffa Sara igen, jag tycker så mycket om henne mamma, hon är so sött?!!!!.
Jag vet inte hur jag klarade mig att börja inte gråta och skrika framför henne, det gjorde så ont och jag var så ledsen att Barbara har förlorat sin lilla kompis som hon tycker så mycket om.
Jag funderar hela tiden hur jag ska förklara för henne allt som hände med Lila Sara och hur ska hon reagera och känna sig efter. Jag kan tänka mig att hon ska bli jätte ledsen och samtidigt jätte rädd för sin lilla syster som kämpar för att bli frisk.
Lilla Sara var en underbar och söt flicka som skrattade alltid åt mig när jag brukade gömma mig och sen vinkade åt henne. Hon tyckte så mycket om Barbara och var så glad när dom lekte och promenerade tillsammans. Hennes första ord var mamma, pappa och Barbara.
Sista gången träffade vi henne när Magdalena fick sin femte behandling föra månaden. Hon var i korridoren med sin familj, har suttit i mammas knä och vinkade åt oss när vi har sagt till henne hej då (den sista hej då). Några dagar efter hennes mamma ringde och förklarade att Sara är jätte doligt, att läkarna har inte så mycket hopp och mm.
Jag ville inte tro att det är sant, tänkte att hon klarar allt detta som hon brukade innan men tyvärr var det inte så och bara några dagar sen lämnade hon oss förr alltid.
Sorgen som jag kände och känner nu gå det inte att beskriva. Jag gråter varje dag och tänker på henne och hennes föräldrar. Någonstans inuti mig väntar jag att dom ringer till oss och säger att hon mår bra och att vi träffas snart som vi brukade.
Jag bara hoppas att hennes föräldrar är så starka att dom klarar sig nu. Hoppas att dom vet att vi finns för dom och att vi är ju vänner för alltid!!!!
Idag är Saras begravning. Hon är nu en liten ängel som kommer till himmelen.
När Hennes ögon slocknat
vi alla minnen har.
Vi spar dem i vårt hjärta
tar fram dem då och då.
Så kommer Hon för alltid
att vara här ändå.
Sara vi älskar dig !!!!!!!
Annika och Erik - ta hand om varandra och kom alltid ihåg att Lilla Sara kunde inte haft en bättre familj än Er! Våra tankar är hos er.
Sist som jag ville sa är det att vi åkte inte till Lund i slutet. Vi var på väg ditt när dom ringde och berättade att Magdalena kan inte börja med behandlingen pga. sina vita som var för låga imorse och att vi måste tillbaka till sjukhuset i Växjö.
