GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR
SRETAN BOZIC I NOVA GODINA SVIMA KOJI POSJECUJU NASU STRANICU
ETT ÅR UTAN SARA
14 december för ett år sedan avled Sara på sjukhuset i Lund. Hon hade leukemi AML och kämpade mycket hela tiden men tyvärr fick hon återfall efter fjärde behandling och allt gick så snabbt. Vi träffades sista gången i början av december när Magdalena fick sin femte behandling i Lund. Sara blev alltid glad när hon träffade Barbara, dom var kompisar. Så fort kommer vi till Lund letade Barbara Saras namn på dörren och vill leka med henne hela tiden.
Om jag bara viste att detta gången var sista gången att man se henne, om jag kunde pussa henne bara en gång till och kunde sa till henne hur mycket betyder hon för mig, om vi kunde bussa lite extra denna dag. Jag saknar henne så mycket att det gör ont i hela kroppen när jag tänker på det att hon är död, att hon fick inte leva livet pga. cancer, att hennes lilla kropp orkade inte mer, att hon kämpade så mycket och hade ont. Jag ska aldrig glömma när hennes mamma Annika skrev sms åt mig två dagar innan hon avled att Sara är jätte dåligt och läkarna ger inte så mycket hopp, att leukemi celler har tagit hela kroppen. Jag tänkte att det är bara för tillfället och Sara ska bli bra igen, men tyvärr hade jag fel.
Sara var en söt och glad tjej. Jag ska glömma aldrig hennes leende när jag bussade med henne i köket. Hon tyckte så mycket när man gömde sig och sedan visar sig åt henne. Jag gjorde det alltid när hon var i köket och åt mat. Hon har underbara föräldrar som kämpade tillsammans med henne. Hennes pappa Erik har sagt så många gånger att vi ska åka tillsammans med våra flickor till deras sommarstuga så fort dom mår bra. Han blev alltid positivt och sa att dom klarar allt och dom bli friska. Vi har känt varandra bara några månader men dom betyder mycket för oss, jag brukar sa att dom är vår nya familj som vi hittade i Lund.
Några dagar innan Sara avled var Barbara och jag i affären och Barbara bestämde att vi måste köpa jul kort för Sara och skriva till henne. Barbara har ritat för Sara och har skrivit deras namn på papper. Vi hittade en bild som jag har tagit i Lund innan vi åkte första gången hem därifrån och skickade den också med jul kort till Sara.
14 december på eftermiddag ringde Annika och berättade att Sara har avlidit på morgonen. Jag blev kalt i hela kroppen och först tänkte jag att jag hörde fel. Efter några sekunder började vi gråta. Jag blev så ledsen, så arg, så besviken på Gud att han har tagit henne så tidigt. Varför Sara, varför, var det frågan som jag aldrig får svar på .
Jag viste inte hur ska jag berätta för Barbara att hennes lilla kompis är död. Hur ska hon reagera eftersom hon tyckte mycket om Sara och pratade hela tiden om henne.
Det var så jobbigt att acceptera allt som hände, men livet är sånt. Man vet inte hur mycket kan man gå igenom innan man hamnar i såna jobbiga situationer.
Lilla ängel Sara du vet att du lever i mina tankar varje dag och där ska du leva alltid. Jag hoppas att du har det bra uppe i himmelen och att du leker med andra änglar som du lekte med oss när vi var tillsammans. Vi saknar dig mycket och tänker på dig varje dag.
Vi träffas igen lilla vän det vet du.
GODINA DANA BEZ SARE
14 decembra prosle godine umrla je mala Sara. Sara je bolovala od leukemije tip AML. Borila se protiv te opake bolesti nekoliko mjeseci ali nazalost poslije cetvrte kemoterapije bolest se naglo vratila i Sara to ovaj put nije mogla pobjediti. Zadnji puts mo se vidjeli pocetkom decembra kada je Magdalena primila petu kemoterapiju u Lundu. Sara je uvijek bila jako vesela kad bi vidjela Barbaru a Barbara bi cim bi stigli na odjel trazila Sarino ime na vratima i odma bih se ostala igrati s njom. Njih dvije su bile veliki prijatelji i strasno su se voljele. Ja mislim da je Barbara svoju ljubav koju tad nije mogla pokazati Magdaleni prenjela na malu Saru posto je ona bila veca od Magi i puno toga razumila.
Da sam samo znala da je to posljednji put da ju vidim zivu, da sam ju bar mogla jos jednom njezno poljubiti, da sam joj bar stigla reci koliko mi znaci, da smo se bar mogle jos jednom zajedno igrati u kuhinji?
Pretesko mi je sto je vise nema i jos uvijek se nemogu pomiriti s tim. Sjedim se kad pomislim da je umrla, da je za svek riva ta prokleta bolest, da se toliko patila a na kraju izgubila bitku, da njeno malo tijelo vise nije imalo snage boriti se a toliko je toga prosla.
NIkad necu zaboraviti poruku koju mi je njena mama Annika poslala dva dana prije nego je Sara umrla a pisala mi je kako je Sara jako lose, kako joj je tjelo preuzela leukemija i da ljecnici vise nemaju nade za nju. Pomislila sam da je to samo privremeno i da ce se Sara izvuci iz toga svega i ponovo biti dobro, nazalost nisam bila u pravu.
Sara je bila jedna preljepa i vesela curica kojoj je sudbina poslala tu okrutnu bolest. Uvijek se volila igrati i sakrivati. Kad god bi ona bila u kuhinji ja bi se sakrila u hodniku a onda bi joj se pokazala. Bila je uvijek tako sretna i smijala se. Sara ima predivne roditelje koji su se toliko napatili zajedno s njom ali nikad nisu gubili nadu da ce sve ipak biti dobro. Sarin tata Erik je stalno pricao o tome kako moramo skupa s nasim curama otici do njihove vikendice blizu mora cim one budu malo bolje. Bio je uvijek toliko pozitivan, pa cak i kad one nisu bile dobro, toliko se nadao da ce sve biti dobro kao i Sarina mama Annika.
Sarine roditelje poznavali smo samo nekoliko mjeseci ali su nam vec tad puno znacili a sad ja imam obicaj reci da su oni nasa obitelj koju smo pronasli u volnici u Lundu.
Nekoliko dana prije nego je Sara umrla Barbara i ja smo bile u trgovini i Barbara je odlucila da moramo Sari poslati cestitku za Bozic. Barbara je nacrtala jedan prekrasan crtez na kojem je napisala Sarino i svoje ime a ja sam pronasla sliku na kojoj sus vi skupa u Lundu. Sve to smo poslali Sari ali ona to nazalost nikad nije vidjela posto je umrla na isti dan kad je pismo stiglo na njihovu adresu.
14 decembra poslijepodne nazvala me Sarina mama i rekla da je Sara umrla ujutro. Sledila sam se i prvo sam mislila da nisam dobro cula a nakon nekoliko sekundi pocele smo obadvije plakati i tugi nije bilo utjehe. Bila sam tako tuzna, ljuta, razocarana u Boga sto ju je tako rano pozvao k sebi. Stalno sam se pitala zasto, zasto Sara ali nazalost na to pitanje nikad necu dobiti odgovor?.
Nisam znala kako cu to reci Barbari, kako joj reci da je njena mala prijateljica umrla, da ju vise nikada nece vidjeti. Bojala sam se kako ce Barbara to sve podnesti jel je Saru toliko voljela a u isto vrijeme bila je svijesna da je i njena seka bolesna kao i Sara i sad bi se mogla jos vise bojati da ce i seka umrijeti.
Bilo je toliko tesko to sve prihvatiti i suociti se s tolikom boli. Covijek nije niti svijestan koliko moze podnjeti dok nedozivi tako nesto.
Mali andjele Sara ti zivis u mojim mislima svaki dan i tamo ces zivjeti vijecno. Nadan se da ti je lijepo gore u raju i da se igras s drugim malim andelima kao sto si se nekad igrala sa svima nama. Neopisivo nam nedostajes i mislimo na tebe svaki dan.
Kad za to dode vrijeme sresti cemo se oped i ti to znas.
Volimo te Sara
2007-12-14
2007-12-13
Julfest på sjukhuset i Växjö - Bozicno slavlje u bolnici
Idag var vi på julfest i sjukhuset. Det var jättefint att träffa alla dom som hjälpte oss när Magdalena var inlagd där och alla andra barn och föräldrar som kämpar tillsammans mot cancern. Det bästa är att man äntligen kan se dom sjuka barn och fick höra att dom mår bra, många av dom fick mycket hår som betyder mycket för oss föräldrar med cancersjuka barn. Vi åt smörgåstårta, Magdalena har ätit korv och sedan hade barn och vi vuxna roligt med clown. Det bästa kom sist och det var tomte med paketer. Barbara fick pärlor och Magdalena fick jättefin nalle och en bok.
Jag tänkte hela tiden på föra året ner vi hade julfest på sjukhuset. Magdalena blev inte så bra och vi var inlagda på sjukhuset. I denna tid viste vi inte vad blir med Magdalena och kommer hon att leva. Jag var så ledsen när hon satt i tomtens knä och tänkte att det är kanske första och sista gången.
Men idag var mitt hjärta fult av glädje när vårt Magdalena gick själv till tomte att ta sin present.
Mina tankar är också hela tiden med alla dom barn som har avlidit föra året. Lilla Sara saknar jag så mycket och kan inte sluta tänka på början av december föra året när vi träffades sist. Hon blev dåligt men på bra humor när hon träffade Barbara. När vi åkte hem från Lund var hon i korridoren med sina föräldrar, mormor och morfar och vinkade åt oss, det var sista hej då från lilla sötnos till oss. Några dagar sedan skickade vi brev till henne från Barbara som hon aldrig fick se, det kom samma dan när hon avled.
Lilla ängel Sara du lever i mina tankar varje dag och där ska du leva för alltid.
Danas smo bili na Bozicnoj proslavi u bolnici. Uvijek je tako ljepo a u istu ruku dirljivo sresti sve te drage ljude koji su nam pomagali i borili se za zivot nase Magdalene dok je bila u bolnici. Danas smo takoder sreli roditelje cija su dijeca oboljela od raka a naravno i svu tu prekrasnu i hrabru dijecicu koja se bore za svoj tek zapoceti zivot. Napokon ovaj put culi smo i lijepe vijesti kako su neki od njih koje smo upoznali na samom pocetku sada dobro. Meni je bilo neopisivo drago kad sam vidjela kako im je kosica porasla i sad su izgledom kao i sva druga dijeca mada s puno, puno problema koje im je sudbina odredila.
Prvo smo jeli slanu tortu, Magi je jela hrenovke i to s jako velikim apetitom. Malo kasnije dosao je i klown koji je zabavljao dijecu a i nas odrasle sa svojim tajnim trikovima. Najsmjesnije je bilo kad je trebao poceti sa svojim programom a magi se bas tad odlucila malo igrati s posudicama iz ormarica pa joj je par puta pomagao da spremi stvari nazad a ona bi ih ponovo vadila. Ono najbolje doslo je na kraju a to je bio djed mraz s vrecama punim poklona. Magdalena je bila presretna kad ga je vidjela, mada se drzala na odstojanju, Barbara je sjedila i cekala da djed mraz procita njeno ime na paketicu pa da ide po njega. Cure su bile presretne kad su otvorile poklone, Barbara je dobila perlice a Magi medu i knjigu.
Cijelo vrijeme moje misli su se vracale na Bozicnu proslavu koju smo imali prosle godine. Magdalena je bila lose i lezala je u bolnici. Tada nismo znali dali ce se izvuci i prezivjeti a pred njom je bila zadnja kemoterapija. Srce mi je pucalo kad sam ju dala djedu mrazu u krilo da bi ih mogla uslikati i razmisljala sam da je to njoj mozda prvi i zadnji Bozic s nama. Nemogu ni opisati koliko je bolno prisjetit se svega sto smo prosli prosle godine u ovo vrijeme.
Ali za razliku od prosle godine danas je moje srce bilo ispunjeno srecom i ponosom gledajuci kako nas mali borac hrabro koraca prema djedu mrazu da uzme svoj paketic. Usput je bila i jako zedna pa je u jednoj ruci morala drzati flasicu i piti iz iste.
Mnogo je razlicitih osjecaja u meni danas a jedno od bolnih je sjecanje na sve curice koje su umrle prosle godine i koje nisu imale tu srecu docekati jos jedan Bozic sa svojim roditeljima. Jedna od njih je i mala Sara koja mi jako nedostaje. Skoro je prosla godina dana odkako je umrla a ja se nemogu pomiriti s tim da je vise nema medu nama. Pocetkom decemra prsle godine vidjeli smo se zadnji put. Bila je dosta lose ali ipak jako vesela sto se mogla igrati s Barbarom koju je jako volila. Kad smo odlazili iz bolnice u Lundu ona je bila u hodniku sa svojim roditeljima, bakom i didom i mahala nam. Tad nisam ni slutila da je to nas posljednji pozdrav. Nekoliko dana kasnije Barbara je htjela da Sari posaljemo pismo i cestitku za Bozic koje ona nazalost nije uspjela vidjeti posto je umrla isti dan kad je nase pismo stiglo kod njih. Iako Sara vise nije medu nama ona zivi i uvjek ce zivjeti u mojim mislima?..
2007-12-05
Gratis på namnsdagen Barbara !!! - Sretan ti imendan Barbara
