Magdalenas kamp mot leukemi - Magdalenina borba protiv leukemije

Magdalena var idag på vanlig kontroll här i Växjö och alt var bra med henne. Det bästa som hände idag är att dom har tagit ut sonden och Magdalena sliper ha den i lilla näsan. Hon ätter mycket bättre nu och ikväll gapade hon hela tiden som hon brukar när hon vill äta eller dricka. Det var så roligt att hon ville smaka allt som vi äter och väntade vad blir nästa på bordet.
Gode God vad fin känsla att se henne pigg och glad nu efter allt som hon gick genom sista sex månader. Jag kan inte tro att vi har kommit så långt och att vi är hemma tillsammans varje dag. Att man kan planera lite vanligt istället att packa väskor för sjukhuset hela tiden.
Det är stor glädje i vårt hus, fast vi fattar inte riktig detta nu, jag i alla fall. Visa stunder tänker jag att jag drömde allt detta som vi gick genom sista sex månader och sedan menar jag att detta nu är en dröm. Hon är så aktivt och varje dag händer något nytt med henne.
Jag är så räd att sjukdomen kommer tillbacka och tar denna glädje ifrån oss igen. Jag tror att man kan aldrig slappna av  som man kunde innan.

Oj vad saknar jag lilla Sara nu! Jag drömde henne föra natt, drömde att vi träffades och dom var friska båda två, vi skrattade och lekte med våra flickor. Jag tänker så många gånger hur planerade vi med Annika och Erik att vi ska ha det när våra flickor bli bättre och vi få gå hem från sjukhuset. Oh vad blev jag ledsen när jag vaknades och uppfattade att allt var bara dröm, dröm som jag önskar med hela mitt hjärta att det är verklighet.
Lilla Sara jag tänker på dig, saknar dig så mycket, men jag vet att du är glad i himmelen och skrattar som du skrattade åt mig när vi träffades sista gången…..

Magdalena je danas bila na kontroli ovdje u nasoj bolnici i sve je uredu s nalazima. Najbolje sto se danas dogodilo je to da su Magdaleni napokon izvadili sondu i da vise nema cjevcice u nosu koja neprestano podsjeca na bolest s kojom se morala suociti. U zadnja dva dana jako ljepo jede sama ali flasicu i dalje nece ni da vidi ako voda nije u njoj pa ju ni neprisiljavamo na nju. Veceras je bila tako smijesna, zjevala je cijelo vrijeme sto sad radi kad je gladna ili zedna. Sve sto se jelo morala je i ona probati i samo je pratila sta ce tko staviti na stol da nesta nepropusti. Boze kako je ljepo vidjeti ju sretnu, bez sonde u nosu. Gledati ju kako slatko jede i veseli se sto smo svi skupa a i mi s njom znajuci sta je sve prosla u zadnjih sest mjeseci i koliko je lose bila. Barbaru je dovoljno samo da vidi, odmah se smije i sva se ukoci od dragosti. Barbara ju toliko voli i mazi da joj puno puta moram reci da ju pusti na miru, da ju nestisce toliko kad ju ljubi jel se Magi ponekad rasplace od tolike ljubavi… Toliko toga se uci iz dana u dan, toliko veselja unosi u nas dom, zajedno s nasom Barbarom.
Kako se covjek brzo navikne da joj je sad bolje, da se neizmjenjujemo tko ce kad spavati u bolnici a tko kod kuce, da nema onih pakovanja stvari za bolnicu iz dana u dan, nervoze, straha kakva ce biti kad ju ugledam kad udem u bolnicku sobu, plakanja iz dana u dan i svega ruznoga sto smo svi skupa propatili u zadnjih sest mjeseci….
Puno puta me uhvati strah da ce me netko probuditi iz sna i da cu ju oped morati gledati tuznu, bolesnu, a oped cesto pomislim kad ju sad gledam da je sve sto nam se izdesavalo u posljednjih sest mjeseci bio samo ruzan san koji nikad vise necu morati sanjati…..

Neopisivo sam sretna ali me stalno proganja osjecaj tuge sto nema vise meni tako dragih osoba medu nama, koje su se do jucer borile isto kao i nasa Magi. Jedna od njih koja mi strasno fali je mala Sara koja mi je toliko prirasla srcu. Nocas sam sanjala da smo se sreli s njima i da su ona i Magi ozdravile, da se svi skupa smijemo i veselimo, igramo s nasim curicama. Koliko mi samo puta prode kroz glavu kako smo planirali s Annikom i Erikom sta cemo sve radit i gdje se sastajat cim one budu pustene iz bolnice. Uvijek me isto boli kad se produdim i shvatim da je sve samo san, da male Sare vise nema.
Draga Sara nisi vise s nama ali znam da si sretna u raju s malim andelima i da se smjeskas kao sto si se smjeskala zadnji put kad sam te srela….